tänkte jag skulle ta och skriva en text hur mina hästar är att jobba med. Mycket tar jag ju av hur jag känner när jag arbetar med dem, men även när kompisar jobbat med dem. :)

 

Att arbeta med Prinson är svårt. Han är en häst som gör det mesta du ber om, men utan känslor. Han stänger licksom av, man ser varkenb glädje eller sorg och han visar inte vad han tycker. För att han ska visa det måste man jobba mycket. Man måste prova sig fram, göra så, så och så, se om det, det eller det är rätt eller fel. Vara känslig och visa att man vill att han ska visa sig, man vill att han ska vara med en. I ett team är man två.

 

När man väl visat Prinson på rätt sätt och vad man vill, så är han underbar att jobba med. Han är villig, och gör alltid sitt bästa. Han är den bästa häst jag vet att jobba med.

 

Andra kan jobba med han. Det kan gå bra, men om man vill att hästen ska få samma känsla som en själv, då måste man kämpa som en tok. När man väl gjort det har man världens bästa vän. Detta är både från marken och på hanns rygg.

 

För två år sedan kunde jag arbeta med han från marken, men utan känsla. Och om han fick möjlighet, stack han från mig. Samma sak i ridningen. För ett år sedan började jag förstå mer hur han var, nu går han efter mig vart jag är ber han, även om han har möjlighet att sticka eller gå iväg. Jag rider han oftast utan träns, ibland grimma och ibland helt utan. Han lyssnar på mig ändå.

 

Om inte du ger något, kan du inte räkna med att han ger något.