För det första så har vi varken sålt eller lämnat tillbaka honom, han står fortfarande här hemma. Om inte någon privatperson köper honom snart så kommer vi att byta honom hos en hästförmedlare som sagt att han kan ta honom.

Men vi säljer honom för att vi inte klarar av honom, vår erfarenhet, kunskap, tid, tillgångar och kämpaglöd räcker inte till då han blivit för mycket. Jag har t ex blivit rädd för honom och han behöver så mycket mer än vad vi kan erbjuda. Det är ju meningen att det ska vara kul att ha häst, men det är det inte nu när det bara är ett elände. Han har inte blivit ordentligt uppfostrad och han fick i förra hemmet göra vad han ville, så han uppskattar inte när man försöker vara ledaren utan protesterar ganska kraftigt (vilket lett till att jag blivit sparkad två gånger och sparkhotat har han gjort otaliga gånger) Så vi ska skaffa oss en häst som passar oss bättre.
Så vi gör det som är bäst för både oss och hästen. 
Det är ganska mycket som hänt osv runt honom som bara tär. Vi kan t ex inte sticka ut och rida då han är helt tokig och han blir galen ifall man lämnar honom själv (som vi såg idag) och går det längre tid själv så förstör han förmodligen staketet och sticker eller nåt. 

Det var kortfattat om varför vi säljer honom.

Han är för mycket helt enkelt.

Dock ångrar vi inte att vi köpte honom även ifall det vart jobbigt många gånger och vart mycket lättare att hitta någon som passade bättre, men det är ju såhär man bygger på sin kunskap och erfarenhet och vi har lärt oss väldigt mycket under tiden vi har haft honom. Han behöver så mycket mer stimulans, vilket vi märkt under hösten då han blev jobbigare och jobbigare när vi inte hann rida så mycket på grund av skolan och vädret till skillnad ifrån i somras då vi red flera timmar per dag, då var han mycket lättare att hantera.

Dock har vi aldrig kunnat gå ut och promenera ifrån marken utan att han stuckit ut på ängar, tomter, infarter osv.