Usch, igår kväll/natt var verkligen helt fruktansvärd.. Jag tror aldrig att jag vart så rädd i hela mitt liv, en av dom hemskaste timmarna i mitt liv om man säger så.

Det började såhär:
Mamma och pappa gick ut för att hämta in hästarna för natten och gav dom mat osv, dom var väl ute i stallet kanske en kvart innan pappa kom ut till huset och berättade att Fiona inte mådde bra och bara låg ner. Tydligen hade hon i princip bara vinglat ihop och nästan ramlat ner på golvet. När jag kom ner till stallet låg Fiona, helt utmattad på boxgolvet, stundvis skakade/krampade hon i bakbenen. Vi visste inte riktigt vad det var då hon till en början bara låg ner på sidan, helt stilla.
Efter att hon legat en stund körde en bil förbi utanför stallet och Fiona blev rädd och kastade sig upp, hon stod en stund och tog även en liten matbit. Hon verkade må bättre, såg lite stadigare ut. Men sen blev hon vinglig och sjönk ihop på golvet igen. Nu visade hon tydliga tecken på kolik, rullade sig, andades ansträngt, var rastlös på marken och visste inte riktigt vad hon skulle göra, tittade stundvis uppgivet på magen. Hon andades även in en del halmpellets när hon låg på marken vilket framkallade flertalet otäcka hostattacker.
Det syntes verkligen att hon hade ont, och att se det gjorde så ont i mig.. Och kolik är ju bara ett samlingsnamn för saker som händer med magen, det finns massvis med olika anledningar till att hästar får kolik. Ibland blir det ju så allvarligt att hästar måste opereras och kanske inte ens överlever pågrund av tarmvred osv. Sen kan det såklart bero på foder, gas, förstoppning osv.
Och den här ovissheten gjorde mig så fruktansvärt rädd, så rädd att förlora henne, min ängel, min prinsessa. Lisa som hade kompis här igår hade än så länge inte vetat något men, vi kanske hade vart där en halvtimma, tre kvart innan vi hämtade ner henne, eftersom hela situationen inte ville ge med sig i första taget och verkade allvarlig. Lisa hamnade väl i samma, skräckslagna tillstånd som jag.
Vi ringde i alla fall veterinären som tyckte att det lät allvarligt och skulle komma så fort som möjligt, först skulle hon bara avsluta med en annan häst som hon var hos. Fiona piggnade till under den här tiden som vi väntade, hon reste sig själv och vi gick runt lite i boxen med henne och hon släppte ut lite gaser vilket är bra. Hon var dock väldigt spänd i buken men matlusten hade kommit tillbaka och hon åt sitt hö med normal aptit. Bortsett ifrån att buken var spänd såg hon utmattad ut, vilket såklart är förståeligt då smärta tröttar kroppen något fruktansvärt.
Men veterinären kom i alla fall för att kolla hur allt låg till.
Vi väntade någon timme på henne och vi borstade pållisen under tiden, när veterinären kom så fick Fiona lugnande och hon kollade tarmen där hon tyckte att det kändes som om hon var ganska förstoppad, så det var/är förstoppning och gaser som spökat i magen på henne. Kan ju också meddela att Fiona inte uppskattade den här behandlingen. Hon fick också kramplösande. Eftersom veterinären kände att det var ganska hårt så fick Fiona även vatten + olja ner i näsan som skulle hjälpa henne att få ut själva förstoppningen, vilket inte heller uppskattades att ha en jättelång slang (sond) ner i halsen, men hon var jätteduktig. 
Hon släppte sig även lite mer under tiden som vi var där nere, vilket var strålande!
Vi promenerade henne lite raskt i tio minuter/en kvart när veterinären åkte och fick även göra detta vid 04.00 och 06.00, under natten är vi rätt säkra på att hon bajsat då en av skithögarna i boxen är lite oljig, så den lär inte vara Lukas.
Vi kom in ca halv ett igår efter att veterinären vart här och hade vart där ute i ca tre och en halv timme med henne.

Just nu mår hon bra, är pigg och kry, båda står ute just nu och det känns lugnt. Eftersom jag hade massa inställda lektioner idag kom jag hem med mamma som idag jobbar hemifrån innan klockan ens var halv elva, så vi kan hålla bra koll på dom. Dom ska strax få lite hö. Vi har även tillfälligt dragit ner på höet, idag får dom hälften av det dom brukar få tillsammans, så det är små portioner men som ligger ganska nära varandra och så ökar vi mängden hö succesivt i två-tre dagar.
När sånt här händer så går det verkligen upp för en hur mycket man älskar dom små liven..
Men som sagt, nu känns hon frisk och vi får hoppas att det inte blir något mer nu. Nu ska dom få lite lunchhö.

//Elin