Jag har funderat lite på detta med hur ryttaren/ledaren reagerar när man är ute på promenad eller ridning och hästen blir rädd. Hur gör just du i sådana situationer? Ignorerar du, blir du själv rädd? Skriv gärna i en kommentar! 

 

Hannas stora skräck är soptunnor. Dom är läskiga, och antagligen skulle dom kunna döda henne, enligt henne själv. När hon ser en soptunna blåser hon upp sig och höjer huvudet. Jag själv kollar på soptunnan, i respekt till henne, jag ser vad hon ser, jag bryr mig om vad hon tycker och jag ignorerar inte hennes tankar genom att vända mig bort och låtsas som ingenting. 

 

Eftersom jag inte tycker soptunnan är läskig, men Hanna fortfarande tycker det, börjar jag andas långsamt och djupt. Jag ser den fortfarande, men jag är lugn, det är ingen fara. Den kommer inte äta upp oss. Om hon vill stanna och kolla på den så fine, det får hon göra om hon vill, hon får ta den tiden hon behöver, och inte bara en gång hon går förbi, utan så många gånger som behövs för att hon sedan inte ska tycka den är läskig.

 

Det brukar hjälpa, faktiskt, att jag själv är så lugn, och andas djupa andetag extra tydligt och högt. Men jag själv brukar bli spänd just i tillfället när hon hoppar till, men vem blir inte, haha!

 

Som skrivet, hur gör du?