Fantasifull rubrik

Hej gott folkins, vi låtsas om att jag uppdaterat jättebra och aktivt. För att sammanfatta den senaste träningen med pållarna för Fionas del så kan jag berätta att det gick finnemang, hon tycker inte om att bli riden i paddock/äng då hon helt enkelt tycker att det är jävligt meningslöst. Så det tränar vi på, att hon ska tolerera och acceptera att jag någon gång ibland vill rida runt på volter och jobba detaljer, något som går framåt i och med att jag hanterar hennes fasoner allt bättre (höhö, på grund av myyyyycket erfarenhet av Fionas snäva, ilskna och snabba svängar hemåt eller mot grinden där hon helst vill stå och sura - nu är jag så skillad att hon 80-90% av svängarna inte har en chans). 
     Hon var lite grinig över att behöva gå runt i en liten inhägnad men jag jobbade henne inte speciellt länge där inne, slutade när det gick bra och longerade en stund. Hon vill gärna dra sig utåt och dra tag i repet, det minskar men det gäller att vara beredd (fortfarande avslappnad) för när hon gör rätt och går på volten brukar jag bara låta repet ligga över handen löst och stå helt avslappnat för att hon ska förstå att det är rätt svar och att det är mycket skönare för henne när jag står så än när hon försöker springa iväg och jag griper tag i repet och drar tillbaka henne (så fort hon kommer in igen återgår jag till mitt avslappnade, lösa läge och hon lär sig att går hon på volten så står jag snällt.) 
     Hennes energi var hög (hög för att vara Fiona so to speak, alltså inget nervvrak) så vi jobbade mycket i trav. Provade aldrig på att be henne galoppera då det än så länge inte är speciellt inlärt och trots hennes goda energi var hon inte på humör för att göra något sådant absurt på volt. Haha, hon ser så förbannad ut på volten, framförallt när jag ber om varvbyte då ger hon mig onda ögat och grymtar lite. För min del får hon vara hur förbannad hon vill bara det inte går längre än så, så jag ignorerar det och håller mig till korta pass för att det inte ska kännas för jävligt för henne. Däremot, så fort jag hukar och kallar in henne till mig blir hon så glad så, kommer med spetsade öron, tuggar lite och flåsar mig gärna någonstans i ansiktet, sötnöten. <3 
    Sen jobbade vi lite allmänt med tryck, något jag jobbar alldeles för lite med. Jag jobbar också en hel del med att verkligen lära mig att få ett tydligare kroppspråk, på simpla saker som att bjuda in henne genom att sänka energin och sjunka ihop lite samtidigt som jag gör en "sugande" bakåtrörelse för att få henne att följa mig vilket blir tydligare och bättre hela tiden, sen jobbar jag med motsatsen: Att få henne att stanna när jag kallat på henne, alltså att hon ska stanna innan hon kommit fram till mig vilket också funkar genom att jag blåser upp mig och riktar min energi på att hon ska stanna, jag brukar även höja händerna - något som funkar alldeles utmärkt. 
   Vi tränade även på att flytta sig åt sidan, att flytta rumpan går alldeles utmärkt, bogen är lite svårare men det går men att flytta båda två samtidigt är supersvårt tycker Fiona. Så det tränade vi på, jag ställde henne över röret som ligger i paddocken och bad henne flytta ut ifrån det utan att gå över. Det gick bra det också, fick be henne att flytta en del i taget ibland när det blev för mycket. Men röret hjälper till att ge en tydligare riktning och det blir lättare för mig att se till att det blir rätt. 
(yes indeed, jag ser ut som ett retard. Men här är röret i alla fall. Fiona vill helst stå stilla, men genom att gunga på repet och be henne (som jag ovan nämnde) att komma så går hon lugnt och fint över, ingen stress eller något så det är väldigt lätt att be henne bara gå över med frambenen och sedan stanna - det är det som händer på bilden if you wanna know, däremot tappade jag fokus när Lisa glatt kommenterade att hon tog lite kort.. Heeeh)
(och på den här bilden kan man se hur jag rör mig när jag ber henne komma. Alltså ihopsjunket och avslappnat)
 
Så, nu fick ni en jätteupdate om det dääär. Ni kan nog räkna med ganska kass uppdatering ifrån min sida. Jag mår inte helt bra just nu och kämpar med att hålla psyket vid liv så det är min högsta prioritet. Jag borde åka till en doktor eller psykolog eller något men jag vill inte. Inte än i alla fall. 
 
//Elin

Kommentera inlägget

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback