... Sen så kan jag köpa mig en majsorm..

Faktiskt så har jag velat ha reptil i många år men när jag var mindre efter mycket läsande och tjatande förstod jag att jag inte skulle klara av det helt enkelt, det var alldeles för mycket för mig. Men det var ca 5 år sedan tror jag.. Och jag har verkligen blivit sådär extremt sugen på att skaffa orm nu och jag vet att jag skulle klara av det.

Jag hade en period då jag var mer inne på leopardgecko


, jag älskar alla reptiler och skulle gladeligen ha en ödla likväl som en orm om det inte vore för maten.. dom äter insekter.. Har lite svårt för tanken på att ha stora levande, låtande syrsor hemma.. Döda möss tycker jag faktiskt inte alls är äckligt..
Så där föll det.

Men här hemma är det prompt nej.. Det kommer aldrig komma in en orm i det här huset. Pappa är trött på smådjur... Men ormar är inte smådjur, höh, dom är reptiler, duuuh.. Och dom andra smådjuren vi haft fick vi när vi var mindre och fick såna där impulser, i princip bara för att dom är så söta.. Men det fanns ju inget större intresse så man har liksom.. Tröttnat.
Men en orm känns annorlunda.. För mig. Det är samma känsla jag känner för hästarna och katterna, att man liksom är förälskad på något sätt, en passion. Pappa påstår att dom bara är tråkiga, men det tycker ju inte jag. Och det är ju inte han som ska tycka att dom är roliga och intressanta, right? Det är ju jag som vill och skulle ta hand om ormen ifall jag fick en, han skulle inte ens behöva betala något för jag har mitt eget studiebidrag och det skulle jag glatt lägga ut helt och hållet på en orm och alla senare kostnader.

Jag vet inte vad det är med reptiler, men jag har liksom alltid fascinerats av dom, hur vackra dom är.. När jag ser en så bara pirrar det i hela mig, jag får i princip samma känsla som när jag träffar kattungar, jag vill liksom inte gå därifrån.. Skulle kunna sitta i timmar bara för att få vara nära dom, det är i princip en obeskrivlig känsla jag känner jag får vidröra dessa fantastiska varelser, tyvärr sker väl detta bara en gång typ var tredje år eller nåt... Om man har riktigt mycket tur..
Gosch, jag pallar inte. Det är ett och ett halvt år tills jag fyller 18 och då är jag myndig.. Men det innebär inte att jag flyttar hemifrån redan då.. Fuck. Och när jag flyttar hemifrån kommer ekonomin förmodligen vara riktigt tuff ett tag, guess dom första åren... Så då blir det några år till som jag inte kan skaffa en majsorm. Roligt. Eller inte.

Och om jag nu på något konstigt sätt skulle tröttna eller inte orka med ormen när jag väl får skaffa en så är det absolut inte ovanligt att sälja dom till andra intresserade människor, och detta kan göras lätt då efterfrågan på reptiler blir allt större och vanligare.
Nä usch, blir bara ledsen och allmänt smådeppig av all denna längtan som jag inte vet vart jag ska göra av den.. Jag får hitta en människa i närheten med reptiler eller nåt.. Så kan jag våldgästa dom varje dag eller nåt, good idea.

Hade jag inte känt mig så hemma i det här huset och om vi inte haft hästarna så hade jag nog inte vart långt ifrån att flytta.. För det verkar ju vara det det hänger på, att pappa inte vill ha in en orm i huset.
Dom låter inte, luktar inte, stör inte, smutsar inte ner i huset, han behöver varken titta eller bry sig om den för det skulle ju vara min uppgift, inte hans. Men han är i princip omöjlig att övertala, tyvärr.

Förlåt för ett extremt tråkigt inlägg, men jag behövde skriva av mig lite... Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen, jag tror känslan jag har för reptiler kan jämföras med känslan av att vara förälskad... Men varför skulle en endaste sate bry sig om att jag känner så. Ingen lyssnar ändå.

//Elin