Namn: Lukas
Ras: Nordsvensk bruks
Färg: ljusbrun enligt passet, dock skiftar han mkt i färg
Född: 25 maj, 2002
Funnits i vår ägo sedan: 16 april 2011

e: Obelisk
u: Wilma

Efter Balders hemska bortgång, började vi som smått leta ny häst. Jag hittade Lukas på blocket, tyckte han verkade trevlig, dock tyckte mamma att han stod för långt bort (Töreboda - ca 2 h härifrån), släppte han först men hittade ingen annan på ett tag så jag öppnade upp Lukas annons igen och nu hade det även kommit in ett bildspel på honom - vi pratade igenom det och valde att mejla.
Det var en helg i februari/mars som vi åkte och provred honom. Han var lite stressad när vi började borsta honom, jag kommer ihåg att jag tänkte: näe, den här hästen vill jag nog inte ha.
Men efter en stund lugnade han ner sig. Provridningen gick helt ok, jag krävde ju inte direkt nått utav honom, testade alla gångarter typ.
- Vi bestämde oss för att vi ville ta hem honom. Eftersom att ägarn hade vart med om dåliga saker när dom lämnat ut hästar på prov så ville dom helst inte göra det, men vi fick ta hem honom över en helg och se så att han funkade bra med Fiona. Vilket han gjorde så vi köpte honom.
Vi kunde som smått komma ut och rida, i början gick det bra, men sedan (som ni läst) så kom hästarna in i en period då dom inte alls ville - men med lite hjälp av Kurt är nu den större problematiken borta!

Ibland undrar jag hur folk tror att Lukas är, hur dom tror han är att hantera och rida..
Har hört att nån trodde han var lite småsur och seg.. Vilket han verkligen inte är! Han kan bli seg när man rider i hagen - just för att han tycker att det är så jäkla tråkigt, sen så har han även dagar då han är lite segare, men man kan ju inte vara på topp varje dag, eller? Att rida är han oftast väldigt snäll, ibland lite vrång, men för det mesta ett litet änglabarn (nu för tiden), han är dock väldigt stel, framförallt nu när han ganska nyss har vart halt och inte helt igångsatt än.. Man måste dock vara väldigt tydlig med sina hjälper, då han inte kan speciellt mkt.
Han är jättesnäll att borsta m.m, fast i början var han väldigt bökig, puffig och han kunde för allt i världen inte stå stilla, vilket var väldigt jobbigt både för mig och antagligen för honom också, men nu är han lugn och han har lärt sig att njuta utav att bli ompysslad <3
Jag har i princip alltid haft problem, mer eller mindre, att leda/longera m.m honom, så fort han inte vill vara med längre har han antingen hotat mig (sparkat mot mig, lagt öronen, knuffats o.s.v) eller sprungit iväg, och just denna delen har fått mig att ge upp.. Visst det kanske inte låter så farligt men det var väldigt krävande och det har gått åt många tårar för att komma dit jag är nu.

Jag vet inte riktig mer vad jag ska skriva, annat än att jag älskar denna varelse ooootroligt mycket, det finns inte ord att beskriva hur mycket jag älskar min lille pojke. Men han är bäst - verkligen bäst, i mina ögon.

Nu kan jag ju inte annat än att bjussa på en bildbomb på min lille pojke:


Bilder från förra ägaren:



Annonsbilden: (som verkligen inte gör honom rättvis!!)



Bilder i ordning från april till oktober, när han är i våran ägo:


My beautiful boy, I think that I'm in love whit you.

//Lisa