Är jag lycklig eller är jag lycklig?
Pappa pratade med hästförmedlaren idag igen och han kan ta Lukas och så kan vi byta honom mot en IRISH COB!! :D Dock går det minst 35 000kr emellan.. Men pappa och jag delar på kostnaderna! Så han säger att vi kör på det här, man lever bara en gång och vi får ju i så fall en trygg, välhanterad och utbildad häst.
Hästförmedlaren sa att han skulle hämta ett gäng på onsdag och så ska vi talas vid på torsdag och förmodligen provrida någon/några i helgen, han trodde att han hade en svart IC som skulle passa oss perfekt, åååh, jag är så happyface!! Det verkar faktiskt som om vi har lite tur nu trots allt!

Men ändå så ångrar jag aldrig att vi köpte Lukas även om det blivit så mycket lättare om vi hittat det vi sökte direkt, men det är ju såhär man bygger på sin erfarenhet och kunskapen. Han har ju gett oss hur mycket som helst vad gäller allt, fina minnen kontra mindre fina. Lärt oss massvis. Men han är för mycket för oss och passar oss inte, det ska ju vara kul att ha häst..!

Men seriöst, hur fina är inte de här hästarna?! Gosh, jag döööör.












Galet snygga hästar....!
Tror också att dom skulle passa oss perfekt i lynnet, nordsvenskar är lite för mycket över lag för oss helt enkelt. Vi har inte den tiden för en så krävande häst på hösten t ex.
Visste ni att när man hade nordsvenskar som arbetshästar förr i tiden så blev dom ofta för mycket, behövde mer stimulans och ville arbeta mer, så därför tog man ardennern till Sverige som var lika stark men inte alls så krävande och extrema i lynnet. Sen är det ju såklart individuellt, men det är ingen hemlighet att nordsvenskar behöver väldigt mycket stimulans, psykisk som fysisk.

//Elin