Vi ska göra paaaaddock :DDDD Och som det ser ut nu så kommer grusning och paddock att ske i slutet av nästa vecka, kan knappt bärga mig! 

 

I dag så har hovis varit här och verkat pållarnas hovar, hon tyckte det såg jättefint ut, ingen som helst röta eller så. Riktigt härligt! Har varit lite orolig i och med att de stått så fruktansvärt lerigt men det var inga problem. Bra kombination med kallblod och barfota - friska som nötkärnor! 

I söndags red jag en ganska kort tur på Hanna, min kompis gick med och gav mig lite tips. Det gick bra, tränade inte på något speciellt utan foukserade på att allt skulle gå bra, och att jag skulle lära mig lite mer. Flyttade henne lite åt sidan, det lyssnade hon ganska bra på. 

 

Blev bara skritt. 

 

Ha en bra dag! (Min har börjat helkasst..) // Emmy

Jag länkar nu ett mycket läsvärt inlägg om hästar och apati, väldigt klok och sann text:

 

Läs läs läs!

 

Idag har vart en riktigt bra dag, go känsla rakt igenom. Nu sitter jag och kollar runt på hastnet (gissa varför?! :D) och ska snart kolla lite på film. 

 

Hästarna fick lite större hage idag, det var mycket uppskattat. Imorgon blir det ridtur med Hanna, antingen ut i skogen eller paddocken, vet inte riktigt än.

 

Är verkligen glad idag/ikväll, så nu ska jag fortsätta ta vara på tiden! Ha det bra alla ni fina!

 

// Emmy

Gubben som var här idag kunde inte, eller ja, han kunde komma över bron och gräva. Men grävmaskinen var så stor och tung så att han skulle bli tvungen att gräva en tålig väg för att kunna gräva vid stallet och grinden och det blev onödigt dyrt i och med att vi inte har något behov av en så bra väg att man kan köra med jättemaskiner där. Men han tipsade om någon annan som pappa skulle ringa på tisdag. Håller tummarna för det här i stället! Vi får hålla ut lite längre och hoppas på det bästa. 

 

Snart händer det nog riktigt spännande saker här hemma!

Det var ju tänkt i början på hösten att pappas kompis skulle komma med sin grävskopa och gräva, dränera och grusa framför stallet, vid grinden och under hästarnas tak. Men han kom aldrig, så nu har vi ca 30-40cm djup lera vid grinden. Fruktansvärt. Men imorgon kommer det en gubbe och kollar på vårt geggproblem och förhoppningsvis kan han fixa grus framför stallet, vid grinden och under taket, det kom också på tal idag att kanske göra en paddock framför stallet! Om det inte är för dyrt så kommer vi att göra det och den får också bli en del av deras vinterhage. 

 

Det största problemet egentligen är att vid vår infart går det en bäck och vi har en liten bro över bäcken, om grävskopan är för bred för att åka över funkar det ju inte med den här gubben/bolaget som ska komma (han har grävt för oss en gång för många år sedan och hade fruktansvärt bra priser, så har han fortfarande det så skulle det ju vara jättedumt om han inte kom in med grävisen...) 

 

Men jag håller tummarna så de vitnar, för om det blir som vi planerade i kväll så blir det helt enkelt superbra! Skulle vara så underbart att slippa all denna lera.. Både för vår egen skull och för hästarnas.

 

Ska försöka ta en ny bild på leran.. Den är inte rolig.. 

 

"Horsemanship är ingen metod man stänger av och på vid olika tillfällen."

 

Idag mockade och fixade jag stallet som vanligt, och sedan stod jag inför ett svårt val. (jättesvårt, jag vet, haha.) Jag visste inte om jag skulle ta ut och träna Hanna lite, eller inte. Kände mig halvsur, och ville inte riktigt riskera att passet skulle gå dåligt, men jag valde ändå att ta ut henne.

 

Åh, det ångrar jag inte en sekund. Fy tusan vad duktig hon var! Började med att träna lite på cirkeln, hon lyssnade hela tiden och var väldigt uppmärksam. Efter det tränade jag lite tryck, det gick också vädligt bra. Tränade ner, bak, flytta åt båda sidorna med bakdelen, och flytta huvudet/nacken/halsen mot mig. Sidorna har hon lite svårt med, hon undrar väll vad jag gör, haha. Men tror det sätter sig efter lite mer träning.

 

Sedan tog jag fram lite leksaker. En fotboll, och en badleksak, som är ungefär lika tjock som en hinderbom, fast i något platsmaterial. (som man kan flyta på när man är i vattnet, om ni fattar, hehe. ;)) Det var läskiga saker det, och oj så man kunde låta. När jag hållde bollen gick det dock bra, och sedan fick bollen även "klappa" henne.

 

Badleksaken var fortfarande läskig, jag försökte klappa den och pilla på den, vara bredvid och jo, tillslut vågade hon sig på att nosa på den. I slutet gick hon till och med över den, duktiga och modiga tjejen!

 

Det var verkligen en rolig träning, sådant här gör mig så gladd och pushad!

 

I detta inlägg, vill jag först tipsa er alla om bukefalos! ( http://www.bukefalos.com/ ) Det är en jättebra sida där man kan få svar på mycket, bläddra igenom trådar och läsa. Lite svårt att förstå i början, hur allt fungerar och så, men det blir lättare med tiden. ;) 

 

För övrigt sitter jag och kollar min dagliga runda på HästNet, efter westernsadlar. Har ju redan en, men är inte säker på att jag ska köpa den, då den kostar en hel del. Har no egentligen, men vi fick ta en liten paus, hihi! :)

 

Ha det bra idag hörrni! // Emmy

Tänk att samma dag, några timmar efter att jag skrev det inlägget om mina reptildrömmar så har jag och min kära far en liten diskussion som slutade i att jag ska få majsorm efter att vi renoverat mitt och Lisas rum. Helt underbart... Kan knappt bärga mig!

 

Hästsuget var fortfarande kvar i morses, go känsla. Nu är jag bara rädd att det ska försvinna igen, haha! Hanna ska dock då fortsätta ha sin semester, vila både i kropp och hjärna.

 

Nu sitter jag i skolan, slutar sent idag, lite halvkul sådär. Men det är väll bara att jobba på, med ett leende på läpparna! Onsdagen är den värsta dagen i veckan enligt mig, massor med jobbiga och tråkiga lektion och slutar sent, men det är allt bra skönt på onsdagseftermiddagen, när man bara har korta torsdag och fredag kvar!

 

Hoppas ni läsare får en fin dag!

 

Så fort jag gått ur skolan och fått en hållbar ekonomi så vill jag flytta hemifrån.. Eller ja, egentligen vill jag inte flytta hemifrån så tidigt, jag gillar ju att bo hemma med mor och far. Och Lisa så klart. Men i vilket fall så får det nog bli en ganska tidig flytt, för jag har i många år velat skaffa mig någon reptil, allra mest majsorm och leopardgecko. Men jag får inte ha något här hemma, inte ens efter min relativt långa argumenterande text om varför jag borde få köpa en majsorm eller något annat trevligt. Så jag får vänta några år till tills jag har flyttat hemifrån... Vilket suger... Och jag är ju så där löjlig också så att jag gråter på grund av det här. Mest för att jag fick massa dumma, falska förhoppningar. Jag trodde verkligen på den där texten... Men den hjälpte nog inte ett skit. Så jag bröt ihop lite efter nejet. 

 

När jag flyttar hemifrån ska jag i alla fall skaffa massa reptiler, majsorm, leopardgecko, crested gecko, kanske kungspyton och en dabbagam... Skäggagamer är ju hemskt fina också... Jag vill ha ett helt rum bara för mina framtida reptiler. Det hade varit ganska underbart. Men jag kan inte låta bli att fortfarande hoppas, av hela mitt hjärta, att mina föräldrar helt plötsligt ångrar sig... En majsorm tar ju rätt mycket plats, men typ en crested gecko behöver ju inte alls ett så stort terrarium... Eller en leopardgecko... Det kanske låter töntigt, men jag vill verkligen det här. Bara börja hemma med någon lättskött, trevlig reptil.. Och senare när jag flyttar och känner mig mer redo kan man skaffa fler allteftersom man får mer erfarenhet och förhoppningsvis ännu mer intresse än vad jag redan har. Men det är bara idiotiska drömmar så klart. 

 

..är helt otroligt svårt. Jag känner just nu att jag är nere i en svacka där jag inte tycker varken hästar, ridning eller andra aktiviteter med dom är speciellt roliga. Antagligen är det väll för att det regnar dag in och dag ut, hagar + hästar är leriga dygnet runt och det blir mörkt vid fyra. Någon som känner igen sig? Sedan är det skola fem dagar i veckan med, läxor på det och andra saker som ska göras. Som Linn (http://linnolsson.se/) skriver: ibland blir stallet ett måste i vardagen - och då är det faktiskt inget roligt. Då är det bara ett måste. 

 

Igår bestämde jag mig för att ge Hanna vila, så länge som det "behövs" för att jag ska känna sug igen. Jag tror det är bättre att göra så, än att gå varje dag och känna dåligt samvete över att hästen får stå. Då är det lika bra att bara bestämma det från början. 

 

Idag fick jag dock lite hästsug. Borstade och fixade med båda hästarna, och det var till och med lite mysigt att mocka, det ni. ;) Det kändes väldigt skönt att få ha den känslan med sig, ha bra musik i öronen och sjunga med, gå med ett litet leende på läpparna och bara trivas, för det är ju det jag gör i stallet - trivs.

 

Hanna fick dock vila idag igen, men det tror jag inte hon har ont av. Det har vart ganska mycket träning nu det senaste, så en liten "semester" klagar hon nog inte på. ;)

 

Efter ridturen i lördags (som innehöll en hel del bockningar, men som gick ganska bra i slutet.) så tränade jag lite på cirkeln igår (longering fast med grimma och rep och efter "horsemaship metoden".) samt lite tryckövningar.

Det var en mycket trött liten treåring jag hade, men det var också väldigt skönt just igår. Det gick väldigt bra och hon skötte sig hela tiden, det tog inte lång tid innan hon började tänka, dvs tugga.

Tränade tryck från varje sida, och bakåt. Bakåt lyssnade hon direkt, men det tog lite tid för henne att förstå att hon skulle flytta sig åt sidan. Men det har vi ju inte tränat så mycket på heller. :)

 

Just nu är mina tankar att rida minst två gånger /vecka i paddocken. Det är pga att hon faktiskt inte lyssnar alls bra på mig där i, och att hon bockar som en galning, vilket naturligtvis inte är okej. Jo, visst, det är väll okej om hästen gör det någon gång då och då för den tycker det är kul, men Hanna bockar flera gånger i rad - i protest.

 

Nej, hon har inte ont, det är kollat. Utrustningen passar och jag krävde egentligen inget av henne. Jag ville bara att hon skulle skritta runt, göra halt när jag bad om det och så. Alltså väldigt, väldigt enkla saker, som hon gör helt perfekt för det mesta annars. Men hon är lite.. trotsig kan man väll kalla det. Ibland bestämmer hon sig bara för att hon helt enkelt inte ska gå, och då kan hon bocka då med. Så jag tror det var något i den stilen, och att det bara är att träna bort helt enkelt. :)

 

Så det är väll vårat största mål för att komma vidare nu egentligen - Att Hanna ska sluta bocka.

 

 

 

Idag har mor min och jag varit ute med Petra och Fiona och promenerat. Vi promenerade längs med sjön vi bor vid, vart riktigt trevligt väder ute och hästarna var glada och pigga. De skötte sig galant och fick stå en stund och äta lite gräs vilket uppskattades enormt då i princip allt gräs är borta i deras hage nu. 

 

På vägen hem blev både mamma och jag väldigt fundersamma dock.. En av våra grannar har tre hästar men vi såg i någon hage något som såg ut som ett stort får eller en liten häst (vi såg deras tre andra hästar några hundra meter bort i en annan hage), när vi gick närmre så försvann den dock, det såg faktiskt ut som om den var lös.... Hm... Är extremt nyfiken i alla fall, det var inte någon annan grannhäst heller för jag har sett alla i deras hagar. Vill verkligen titta på detta stora får eller tottopåll på närmre håll... 

 

Inte just nu, men snart är det dags för mig och Prinson att skiljas åt. Det hugger ända till det innersta i mitt hjärta, men som min vuxna kära kompis säger "Han ska inte behöva lida. Han är värd bättre än det. Visst är han? Han är värd det bästa, det vet jag att du tycker." Och hon har rätt. Hon har så otroligt rätt. Jag vill att han ska få det bästa. Han ska inte behöva lida för att få somna in och få ro, han ska få somna innan han börjar lida.

 

Han har börjat magra redan nu, trots täcken och mycket mat. Och det blir både kallare och hårdare. Det är inte rätt att ha kvar han då. Benen på han håller inte helt och hållet heller. Han går inte runt och har ont, men dom gör det svårt för han. 

 

Min älskade, älskade häst. Prinson. Som jag delat så mycket glödje och lycka med. Men nu får han ro, nu kommer han må bra. Min fina prins. Detta kommer dock inte ske än, i Januari tror jag det blir. Då får han komma till min andra vän i himlen, Chico. Det kommer bli bra, det vet jag att det kommer. Men ont gör det..

 

 

Idag red jag lite på Hanna trots allt, det får bli promenad imorgon. Min kompis, Frida (se bild.) red Prinson, och det verkade gå jättebra. :)

 

Tränade inte på något speciellt så med Hanna, bara att hon får gå lite, lite halter och så. Det var mörkt när vi började rida, och vi gjorde lite "lite på hästarna övning" genom att gå en stig genom skogen. Hästarna går nästan den dagligen, så det gick ju jättebra. :) Hon bockade dock några gånger när hon stod still. Vet inte varför riktigt, Prinson var framför och det var dit jag bad henne gå, men det kanske var något läskigt. Det är en sak vi behöver träna på, jag och Hanna, att hon inte ska bocka bara för att hon tycker något är lite jobbigt, inte orkar eller tycker det är meningslöst. 

 

Red med westernsadeln, och ack så bekväm den var, idag med! 

 

Här kommer en redigerad, ovisad bild som är redigerad på http://www.picmonkey.com/ , måste faktiskt tipsa om den sidan, riktigt bra! :D Och en bild på min kompis, Frida. :))

 

Hej!

 

Idag är det ridning och promenad på schemat. Min kompis Frida följer med mig hem, och jag tänkte låta henne rida Prinson. Tror det blir roligt för henne att rida honom när hon är van vid ridskolehästarna, eftersom han är så otroligt känslig (på ett bra sätt!) om han vill. Lyssnar bara man lutar sig aningen bakåt och säger ett tyst "ptroo". Big like! :))

Hanna ska få promeneras bredvid, kanske sätter på sadeln så får hon ha den dinglandes lite på sig. Beror nog på vädret, haha, orkar inte med att torka, putsa och fixa hela sadeln om det regnat. Då får hon faktiskt gå utan den. ;) Känner ni också så ibland?

 

Vi hörs! // Emmy

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag kommer min kusin hit, som är 12 år. Jag tänkte att vi tillsammans skulle ta en liten promenad med båda hästarna, så dom får sträcka ut.

 

Imorgon tänkte jag att vi skulle upp till paddocken, min kusin ska få rida Prinson lite. :) Hon väger ju inte lika mycket som mig så därför blir det ju lättare för Prinson, och samtidigt är hon väldigt noggran med hur hon hanterar och rider hästen, stort gilla. 

 

Och idag någon gång, så ska även min kompis komma hit, så ska vi prova en sadel på Hanna. Wiho! Ska bli jätteroligt, speciellt eftersom det är en westernsadel! ;)

 

Ha det bra, nu ska jag mysa lite för mig själv. // Emmy

Igår så red jag på Hanna, och mor min gick med och ledde Prinson, som ville äta mest hela tiden. ;)

 

Hade en repgrimma på henne, med ringar i, fast inte helt vanlig repgrimma, utan lite annorlunda. Ska försöka ta kort på den så ni får se, svårt att förklara. Anledningen till att hon fick ha den är för att jag dels vill försöka rida utan bett så mycket som möjligt, och att hon håller på att fälla sina tänder nu. Då tycker jag hon ska få vara utan bett i munnen!

 

Det gick i vilket fall väldigt bra, hon var till och med lite svettig efter. Hon lyssnade bra på halterna, men var lite stark när jag skulle svänga, och eftersom hon inte kan skänklarna så bra är jag ju tvungen att ta lite mer med handen då, tyvärr. Dock så tror jag att den enda anledningen till att hon är så svår att svänga med är att hon gärna vill gå i kanterna, för hon är lite ömfotad. Men, som min värkare sa, hovarna kommer härda så det med blir bättre.

 

Tog lite trav en kort sträcka, när vi travat förbi Prinson och mamma som gick före ville hon inte fortsätta, och när jag ville det blev det en liten protestbockning. Tjursto. ;)

 

Men som sagt, det gick jättebra och jag är väldigt nöjd med henne. :)

 

Nu ska jag berätta någonting som ständigt stör mig:

 

Sådana här kommentarer:

Just nu är det ganska lite uppdatering på bloggen, i alla fall ifrån Lisa och mig. Det beror mycket på att vi inte gör så mycket med hästarna för tillfället då jag dels inte riktigt orkar, men snart hoppas jag att jag ska må bättre nu när jag ska få hjälp. Och eftersom bloggen huvudsakligen handlar om hästarna så blir det ganska lite uppdatering ifrån vår sida och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva annars. 

 

Så nu vet ni lite närmre varför det inte kommer så mycket här (hehe, tur vi har Emmy som håller bloggen vid liv) och kanske kommer jag igång snart med hästarna och livet och förhoppningsvis också bloggandet... Får se om jag kommer på något annat jag kan skriva om.. Kanske ett litet åsiktsinlägg eller något i den stilen..

 

Idag har jag tränat på samma sak som i Onsdags, tror jag det var. Och det var att hon skulle följa efter mig även om jag har långt rep, hon ska se vart jag är och vara med. Och sedan lite bus, lite spring, lite hoppa åt sidan och sådant där roligt. ;)

 

Jag började med att longera lite, och Hanna började med att rejsa som en idiot och lägga sig ner på det hala underlaget. Det gick dock bra, och hon reste sig snabbt igen och fortsatte, haha. Hon var verkligen pigg idag, två dagars vila som gjort det kanske?

 

Efter det började jag som skrivet längst upp, men att hon skulle vara med och så. Det gick bra och hon verkade tycka det var skoj. Hon fick även hoppa ett litet hinder, bockade av glädje och jag som befann mig lite längre bak fick armen träffad, tusan! Men eftersom jag var rätt långt bort blev det inte med så mycket kraft, och gjorde inte så ont, men lite ömt är det allt! Såklart var inte detta Hannas fel, utan mitt egna, jag borde inte vara där bak, haha!

 

Ha det bra, nu ska jag snart äta och sedan mysa med godis och dricka! 

// Emmy

Jag har funderat lite på detta med hur ryttaren/ledaren reagerar när man är ute på promenad eller ridning och hästen blir rädd. Hur gör just du i sådana situationer? Ignorerar du, blir du själv rädd? Skriv gärna i en kommentar! 

 

Hannas stora skräck är soptunnor. Dom är läskiga, och antagligen skulle dom kunna döda henne, enligt henne själv. När hon ser en soptunna blåser hon upp sig och höjer huvudet. Jag själv kollar på soptunnan, i respekt till henne, jag ser vad hon ser, jag bryr mig om vad hon tycker och jag ignorerar inte hennes tankar genom att vända mig bort och låtsas som ingenting. 

 

Eftersom jag inte tycker soptunnan är läskig, men Hanna fortfarande tycker det, börjar jag andas långsamt och djupt. Jag ser den fortfarande, men jag är lugn, det är ingen fara. Den kommer inte äta upp oss. Om hon vill stanna och kolla på den så fine, det får hon göra om hon vill, hon får ta den tiden hon behöver, och inte bara en gång hon går förbi, utan så många gånger som behövs för att hon sedan inte ska tycka den är läskig.

 

Det brukar hjälpa, faktiskt, att jag själv är så lugn, och andas djupa andetag extra tydligt och högt. Men jag själv brukar bli spänd just i tillfället när hon hoppar till, men vem blir inte, haha!

 

Som skrivet, hur gör du?

Första pilotbilden på Hanna tagen - check! Igår satt jag nämligen på min treåriga donna, för andra gången! (jag har gjort det några gånger förut, men jag räknar detta som andra gången.) Det gick så otroligt bra! Min kompis började med att leda både henne och Prinson en bit, men sedan tog jag över och lät grimmskaftet ligga över halsen på henne medan jag höll i tyglarna.

 

Hon var jättelugn, inte spänd på något sätt utan gick avslappnad och med låg nacke, eller vad man ska säga, haha. :) Det ända som var lite läskigt var de köttätande soptunnerna, haha! ;)

 

Idag har båda hästarna fått en välförtjänt vila, men imorgon kör vi igen! Får ingen hjälp imorgon i stallet, så tror det blir en kort promenad ensam med Hanna där hon får ha sadel på sig och kanske en liten ridtur på Prinson, beroende på om han har lust för det. :)