Frågade vad ni ville läsa om (frågade det på dayviews) och fick en hel del frågor och tankar, och där av ville några att jag skulle skriva "Allt om Prinson". Vet inte riktigt hur jag ska ta det, men jag får väll helt enkelt berätta allt jag kommer på, haha!

 

Hur Prinson haft det tidigare i sitt liv vet jag inte riktigt, och jag känner inte att jag har lust att skriva så mycket om det faktiskt. Jag vet bara att han har arbetat en del i skogen, och vissa gånger kanske lite för hårt. Jag tror han är född i Svenljunga, och har sedan gått från lite olika ägare, men jag är som sagt väldigt osäker på denna punkt, så låter det vara.

 

Jag träffade Prinson när jag ganska precis förlorat två sköthästar jag hade. Då var han väldigt stel i sina ben, pga av att han inte motionerades så mycket. Jag började rida och ta hand om han, och det blev bättre och bättre i benen, men det gick fortfarande upp och ner. 

 

Våren 2010 tog jag hem Prinson. Jag ägde han alltså inte, utan han stod mest bara hemma hos mig, och jag kunde ta hand om han och rida han varje dag, vilket jag inte kunnat förut pga avståndet. Det var verkligen jätteroligt att ha honom hemma hos mig.

 

Jag som har vart väldigt för det med att rida engelskt, dressyr och hoppning och sådant, ville ju såklart testa det. Och gud, det slutade i kaos. Han sprang rakt igenom paddockstaketet, tog bettet mellan tänderna och jag hade inte en chans att stoppa honom. Såhär gjorde han mycket och många gånger, så fort jag gick in i paddocken. Det var väldigt krävande och jobbigt. Hösten 2010 skrev jag i vilket fall som helst på papprerna, han var min, min alldeles egna häst.

 

Jag började undvika att rida i paddocken mer och mer, det var inget roligt alls, och ofta när jag väl försökte så slutade det med att jag satt med tårar i ögonen på hanns rygg, jag var så trött, ledsen och till och med arg.

 

Jag red knappt något alls där sedan, bara korta pass då och då, och till slut gick det bättre, när jag som skrivet bara red korta pass då och då och inte krävde något av han.

 

Nu efteråt, har jag förstått, att det såklart var jag som gjorde fel. Alla som sett han säger att han är världens snällaste häst. Jo, det är han väll. Men, han är också en otroligt känslig häst. Om man kräver saker av han och han inte förstår det, så blir han jättestressad och orolig. Så om man vill rida han på ett bra sätt, gäller det att vara tydlig och noggran med att visa vad man vill, och såklart bestämd där till så man faktiskt visar att han måste försöka, han kan inte smita bara det blir lite jobbigt.

 

Nu för tiden rider jag knappt något alls. Lite barbacka då och då, och sedan tränar jag horsemanship och ofta är släpper jag honom lös i paddocken och leker "följa John", eller så får han hänga med löst ut i skogen på en promenad, det gillar han!

 

Det var jag som gjorde fel, jag krävde av han, och jag önskar jag vore mer vetande då. Men man lär sig ju av sina misstag!

 

Tyvärr så är det så att han blev vädligt tunn förra vintern, och han har svårt med att hålla sig i hull, men jag hoppas att det ska gå bättre denna vintern med hjälp av ännu mer mat och täcken. :)

 

Hoppas ni känner att ni vet lite mer nu, och om det är något ni funderar på, så är det bara att fråga!