Wow, snart är det en hel månad sedan Hanna kom hit igen, och vi skrev på papprerna. En månad! Det har gått väldigt, väldigt snabbt, men samtidigt känns det som hon alltid har vart här hos oss, och det är en bra känsla. 

 

Det går väldigt mycket framåt nu, och allt känns riktigt bra. Jag längtar som tusan tills jag kan rida henne, men jag vill att hon ska bygga muskler innan jag sätter mig på henne, men snart klarar jag inte av att hålla mig längre, haha! 

 

Min lilla prinsessa, jag är trots allt väldigt glad att hon faktiskt är min, och bara min. ♥