Idag hade vi orientering.. Det var typ som ett prov, det är obligatoriskt att klara den för att få godkänt i idrott. Har inte sett fram emot det, men nu är det över! Och det gick riktigt bra, vi tog förvisso den banan med minst kontroller. Men för oss (vi var fyra - inkluderat mig - i vår grupp) så är liksom inte "hitta på kartan-grejen" problemet, vi hade nog kunnat hitta de andra kontrollerna också men vi är för långsamma... Hehe. 

 

Orientering är egentligen ganska roligt om man bara får tummen ur och koncentrerar sig, framförallt eftersom att jag gång på gång förvånar mig själv med att faktiskt kunna läsa kartan och dessutom är ganska bra och självsäker på det. Så det var kul, men jag blev riktigt trött efteråt. Hade träningsvärk innan och att promenera i en 2km uppförsbacke ovanpå det gjorde inte saken bättre. Men det känns skönt att ha rört på sig. 

 

Dessutom var det ganska lerigt i skogen, inte riktigt så lerigt som här hemma men ändå lerigt med många pölar. Och standard mig är så klart: 

"Oj, nu läckte det in en liten kall droppe i min lilla sko. DÅ KAN JAG LIKA GÄRNA GÅ I ALLA VATTENPÖLAR, WIIIIE" Såååååå, mina fötter blev.. Väldigt blöta (Tack Miriam som lånade ut torra strumpor till mig som jag kunde ha under mina raggsockor när de var de enda torra strumporna jag hade <3) Några gånger gick jag i lite större pölar.. Som visade sig vara lite djupare än jag tänkt.. Hehe, någon gång var det nog 30 cm djupt i alla fall med sugande lera på bottnen.. Så jag blev lite rädd och gick upp på en smal, torr remsa och akrobaterade mig till torra land igen - SKILLS. 

 

Det är ju kul att gå i vattenpölar (för övrigt kan jag informera om att jag hade gympaskor = inte speciellt vattentäta) just när man gör det, men det är mindre kul sen efteråt när fötterna är som russin, kliar och är leriga.. När Elin hamnar i "I am a little child"-mode så har hon svårt att tänka på konsekvenser av olika typer av barntypiska beteenden så hon får skylla sig själv.