Idag, trots det ruggiga, regniga och kalla vädret, så har jag ridit Fiona i ca en timme i paddocken. Fokuserade väldigt mycket på att böja henne, alltså att hon ger mig huvudet mer när jag tar i tygeln och inte är så stel, sen samtidigt när jag gjorde det så jobbade jag med att flytta baken under henne och aktivera den ordentligt. Jobbade mest i trav och lyhördheten på hjälperna, tog också några små minigalopper, tricktränade (hon kan nu vinka ifrån ryggen) och jobbade på bärighet.

 

Jag vill att hon ska börja fokusera lite mer på att lägga tyngd på baken, hon är så lång i kroppen så det här är svårt för henne men det är också just därför hon behöver det. Jag tycker att hon kändes alltmer avslappnad, samlad och självbärig genom passet - men det här är förstås bara början till något större, men vi ska spåna vidare på det! 

 

Det var nu drygt två veckor sedan jag orkade rida och träna Fiona igen på grund av en väldigt traumatisk händelse som dragit ned mig i ett mentalt mörker i två veckor. Men nu börjar jag känna ork, motivation och lust igen!

 

Bjuder på en bild som är några veckor gammal ifrån ett pass i paddocken: