Efter att ha läst ett litet inlägg av en tjej om att hon inte gillade idén om att man alltid ska ha stöd i hästens mun för att den ska arbeta korrekt och nu allt vad det är som gör att man ska rida med sträckta tyglar gjorde mig inspirerad till att skriva ett litet åsiktsinlägg om hur jag ser på hästens form.
Mycket av det jag ser bland såna som rider med ständigt stöd i tyglarna är att det utvecklas till en oärlig form, kanske att den går bakom lod eller "tappar" bakdelen, för lite motor med andra ord och kanske bara kröker på nacken. För många verkar det vara själva krökningen som är hästens form, när hästen går i form börjar den bakifrån och arbetar framåt. Alltså, först kommer undertrampet, hästens bakben är som dess motor och den måste man få igång först, det där får man väl knappast av korta tyglar där hästen många gånger bara hänger i bettet? Efter att man satt igång "motorn" börjar hästen i en  ärlig form att arbeta med ryggen, den arbetar med ryggmusklerna så att man sitter på hästens muskler och inte dess ryggrad. När hästen är såpass lyhörd och arbetar såpass väl går den i en god arbetsform, det är inte i nacken det ligger i. Men rider man sin häst i form kommer nacken att komma med automatiskt, ärligt, det krävs inga bett eller tyglar för att det ska hända, du måste rida med din kropp istället för att "rida med tyglarna". I vissa fall dock som t ex med vissa fjordingar kan dom gå i en alldeles utmärkt form, men den kan inte växa sig ut till nacken då vissa fjordingars halsar är alldeles för korta för det.
Så som jag jobbar med Fionas form är helt enkelt på slaka tyglar och att jag försöker rida fram hennes form enbart med min kropp och den energi som krävs för att "motorn" ska gå igång. Till en början när hästen inte har ridits i en korrekt form pågrund av för lite utbildning osv osv (som Fiona) tycker jag att man börjar med den låga formen, att låta hästen hitta den själv och förstå att det är den vi söker. Alltså inte hålla sig till en såkallad "unghästform" som vissa så fint säger där man rider hästen mer med tyglarna och den blir framtung, går bakom lod osv. Det här tycker väl dom flesta är en bra utbildning, men då lär man ju hästen att lita på tyglarna och bettet, att det är det som håller den uppe i "formen" och inte den själv. Det här är väl ett sätt att få hästen att kröka på nacken antar jag, det är ju det som räknas..?
Som sagt med Fiona: Först jobbar jag med att få igång hennes motor och även avslappningen, jag vill att hon ska gå lågt men med mycket energi. Ju mer man jobbar och bygger på det här viset ju mer kan man också kräva av hästen. Så småningom när musklerna börjar byggas ordentligt höjer man också formen till en högre och mer samlad form. Det här tar längre tid men då låter man också hästen hitta sin egen form och sin egen bärighet. Det är så jag vill arbeta och så jag kommer att arbeta. Jag ser inget fint i ihopkortade hästar som går på bogarna och bara lärt sig att korva ihop nacken..

Här kommer lite bilder för att mer visa hur jag tänker och vad jag menar:

Den här hästen, i alla fall just när bilden tagits och förmodligen annars också, går för det första bakom lod, hänger sig i tyglarna. Det jag grämde mig över ett tag var ju att baktrampet är riktigt snyggt, men sen kom jag mig att se hur "hängandet" påverkar det hela. Hästen är på bilden framtung och går med väldigt mycket vikt på frambenen. Åtminstone det jag söker i hästens form är inte bara ett undertramp utan också att den ska lägga mer vikt på bakbenen än vad hästar annars gör för att jämna ut tyngden då hästen redan har 60% tyngd på frambenen. Om man då rider den så blir vikten mer och balansen blir också sämre.

Den här bilden är samma princip, den går bakom lod och hänger sig i tyglarna samt att bakbenen är efter och alltför mycket vikt läggs på frambenen.

Samma här. Framförallt lägger den här hästen mycket vikt fram och "tippar" lite, det ser obalanserat ut eller hur man ska förklara det..

En mer extrem bild, rollkür, det här är alltså en världsberömd dressyrryttare som rider sina hästar i rollkür på träningar. Detta leder till dels att hästen får svårare att andas, extra ben växer ut i nacken på grund av "överböjningen", hästen tappar helt motorn och blir tung fram.

Sen finns det ju såklart dom dressyrryttare som kan rida sina hästar tjusigt även med den ständiga kontakten i munnen, som vi ser här ovan, Briar och Jan Brink. :)

Här är en bild som illustrerar den lägre formen, hittade tyvärr inget bättre... Egentligen skulle jag vilja ha en bild där mulen nästan är nere i backen för att ni verkligen ska se hur jag menar. När hästen sträcker sig såpass sträcks dom stora ryggmusklerna ut.

(mobba inte min sits, hon hostade till lite på bilden och jag hittade ingen annan som visade vad jag menar bättre) Hittade en gammal bild på mig och Fiona från i somras på ett ungefär såhär är det jag har henne och vill ha henne nu, vi tränar mycket på avslappningen och steget när vi väl kommit ut i hösten och även korta intervaller där jag samlar henne genom att krama tyglarna något för att hon ska höja huvudet, har tyglarna lösa men påminner lite lätt att hon ska höja huvudet något då och då genom att krama i tyglarna lätt, detta också för att förhindra att hon någonsin ska börja hänga i dom. Dom här korta stunderna brukar bara var någon minut och sen låter jag henne gå ner igen, när vi var igång bättre så blev hon ganska musklad och ju mer vi tränade på det ju längre kunde hon bära sig högre.

Jag kan inte låta bli att älska den akademiska formen, hästarna som går korrekt där är otroligt samlade och går i en väldigt hög, bärig form. Dom sätter också under bakbenen riktigt bra.

En bild som visar väldigt mycket det jag sa ovan ;)

Jaadu, vem säger att formen ligger i bettet? ;) Vet att det finns någon bättre bild på honom men jag kan inte minnas hans namn.... Men inget bakom lod här inte ;)

En personlig favorit, Honza Blaha, ingen utrustning och hästen samlar sig riktigt snyggt, baktramp och energi!

Honza Blaha

//Elin