Hej på er! Här har jag inte ens orkat logga in på flera dagar, och därför inte skrivit något, som ni säkert förstår. Energin har gått till annat, lite viktigare prioriterat.

 

Idag är det i vart fall lördag, och första lovdagen. Whoopa för det, haha! Så otroligt gött med jullov, det är verkligen behövligt i tillfället, få samla nya krafter och ny ork.

 

Idag blev det bus med båda hästarna, löst. Jätteskoj, tror vi alla tre tyckte det. Inga regler, inga mål, bara kul. Så otroligt glad att jag har mina busfrön. <3

 

Nu ska jag putsa lite läder, sedan njuta av film och... ja, livet helt enkelt. Ha det toppen, så hörs vi!

 

Äntligen vet jag vad som är rätt. Det känns rätt i hela kroppen, och det är så skönt. Sedan gör det ont, det är en helt otroligt smärta och tårarna trycker på för det mesta, men rätt är det.

 

Och det handlar om Prinson. Min fina, vackra Prinson. Vi har bara några veckor kvar tillsammans nu. Jag skrev kanske här, att jag skulle få ha kvar han ändå? Ja, det skulle jag, han skulle få vara kvar. Men det är inte rätt. Han förtjänar bättre än så, han förtjänar det bästa.

 

Åh, det är så svårt att inte vara egoistisk i detta läge. Att tänka, "Jo, men han klarar ett tag till." är så lätt! Han kanske klarar ett tag till, eller, det gör han. Men han ska inte behöva lida bara för att sedan, efter lidandet, få somna gott. 

 

Han ska få vara kvar till nyår, och efter det blir det väll så snart som möjligt. Det gör ont, ni anar inte. Det hugger, rycker och sliter i mig. Men det finns inget annat val. Han har gett mig så mycket, och nu ska jag ge det jag tror är bäst för han. Och han kommer få det toppenbra på trappalandas evigt gröna ängar. ♥

 

Sedan kommer ett inlägg som vart tungt att skriva. Riktigt tungt när jag verkligen känner efter. Men rätt är det, och det känns skönt att ha hittat "rätt"-känslan.

 

Nu ska jag fortsätta kämpa mig igenom denna lättsamma och enkla tisdag, för att sedan komma hem och pussa på mina älskade hästar, som jag inte ens träffade igår. 

 

ha en toppenfin dag!

 

Blev inget med Hanna idag. Dagen har vart jättejobbig och snurrig, så jag orkar faktiskt inte ta tag i det, just idag, med tömkörningen alltså. Fixade en hel del annat i stallet, och sedan blev det en del plugg, nu kollar jag på film.

 

Ha det bra, vi hörs! // Emmy

Idag är det söndag, men helt utan söndagsångest, haha. Nu är det bara fem dagar kvar i skolan, sedan har jag ett ganska långt jullov att se fram emot, och massa kul att hitta på, härligt. Samt att det bara är ÅTTA dagar kvar till julafton. Det känns helt sjukt, vad tiden har gått snabbt! Tycker inte ens det känns som jul?

 

Här är det i vart fall dåligt väder. Slaskigt och blött ute, ingen hitt alls. Om det blir kallare igen kommer det väll bli isbana på vägarna, suck. Men, det är ett problem längre fram.

 

Idag står det tömkörning på schemat, jag ska bara orka mig ut först, haha. Klockan är 20 i 1 och jag har inte vart ute än...

 

// Emmy

Idag var Lisa och jag ute på en ganska lång och helt underbar ridtur i snön med två pigga tottopållar. Orkar inte skriva så mycket om det, men båda mådde riktigt bra av det. Lisa har haft så mycket skolarbeten så hon har inte hunnit på grund av det och jag har inte orkat på grund av min depression, men nu när det snart är jullov så har Lisa i princip inga arbeten kvar och jag börjar må bättre så det var skönt att bara kunna slappna av och sticka ut en sväng. 

Jag känner att jag inte uppdaterar så mycket här, men jag har så mycket i huvudet så det blir helt enkelt inte av. Massor med läkarbesök och sådant.. Men nu tar jag verkligen tag i mina problem, det känns både skönt och skrämmande. Det är inte en barnlek att jobba med en depression, panikångest, social fobi och agorafobi.. Men med hjälp av medecin och terapi ska det nog gå. Men det kommer att vara tufft och därav kommer jag kanske inte uppdatera så mycket här även om jag vill. 

 

Som rubriken lyder, lördag är bäst. Hela dagen, helt oplanerad och att bara få göra vad man vill, när man vill. Underbart.

 

Blev en promenad med Hanna idag på morgonen, tog runt en timma och brukar ta ca 20 minuter, haha. Var massa pulsande i snön och vi båda var regält trötta efteråt, men det var härligt att komma ut. Hon stannade några gånger, men det var bara att vänta lite och så gick hon igen. Hon skötte sig jättebra. :)

 

Lite bilder från idag: 

 

Sitter med varm Oboy med grädde i, och har nyss kollat färdigt på en jättefin film. En sådan där lyckligt-slut film, underbara är dom, tycker jag, haha. Om något är intresserad av att kolla på den heter den "Life as we know it".

 

Nu sitter jag och lyssnar på bra musik, bland annat den otroligt fina låten "Little Things" av One Direction. Är inget fan av dem egentligen, men denna låter är bara för fin. Spelar lite på fb, kollar lite bloggar, och bara mår jättebra. Ska snart ta och sätta på en till film, bröllopsduellen blir det. Spännande!

Hästarna har fått vila idag, men tog in Hanna och borstade och myste lite med henne, och gjorde även lite av de sju lekarna, eller tje seven games som det heter på egelska. Skriver kanske mer om det imorgon, när jag har mer ork, haha.

 

Ha en toppenkväll alla där ute, och hoppas ni har det lika fint och underbart som jag.

 

tänkte jag skulle ta och skriva en text hur mina hästar är att jobba med. Mycket tar jag ju av hur jag känner när jag arbetar med dem, men även när kompisar jobbat med dem. :)

 

Att arbeta med Prinson är svårt. Han är en häst som gör det mesta du ber om, men utan känslor. Han stänger licksom av, man ser varkenb glädje eller sorg och han visar inte vad han tycker. För att han ska visa det måste man jobba mycket. Man måste prova sig fram, göra så, så och så, se om det, det eller det är rätt eller fel. Vara känslig och visa att man vill att han ska visa sig, man vill att han ska vara med en. I ett team är man två.

 

När man väl visat Prinson på rätt sätt och vad man vill, så är han underbar att jobba med. Han är villig, och gör alltid sitt bästa. Han är den bästa häst jag vet att jobba med.

 

Andra kan jobba med han. Det kan gå bra, men om man vill att hästen ska få samma känsla som en själv, då måste man kämpa som en tok. När man väl gjort det har man världens bästa vän. Detta är både från marken och på hanns rygg.

 

För två år sedan kunde jag arbeta med han från marken, men utan känsla. Och om han fick möjlighet, stack han från mig. Samma sak i ridningen. För ett år sedan började jag förstå mer hur han var, nu går han efter mig vart jag är ber han, även om han har möjlighet att sticka eller gå iväg. Jag rider han oftast utan träns, ibland grimma och ibland helt utan. Han lyssnar på mig ändå.

 

Om inte du ger något, kan du inte räkna med att han ger något.

 

 

Jag har suttit några lektioner här i skolan och arbetat med en akrylmålning som föreställer en pilgrimsfalk (referensbild är ett av mina fotografier på pilgrimsfalkshonan på Nordens Ark.) Är riktigt nöjd faktist och har fått bra kritik på den ifrån bildläraren så jag är kinda happyface over here. 

 

Så här ser den ut: 

Godmorgon på er! 

 

Jag har vart vaken sedan 6, plattat hår, sminkat mig, kollat på julkalendern och ätit. Normalt brukar jag varken platta håret eller sminka mig, förutom maskara typ, men idag kände jag för att rocka lite extra mycket, i extra snygga kläderna som jag köpte igår. 

 

Det känns i vart fall toppen idag. Fredag, bara en vecka kvar och sedan LOV, och efter gårdagens ridpass kan man helt enkelt inte annan än att bara vara jätteglad och nöjd. Hoppas NI får en underbar dag!

 

Idag red jag Hanna, efter att hon stått tre dagar. Trodde hon skulle explodera eller något, men det har allvarligt talat aldrig gått så bra på ett ridpass som det gjorde idag.

 

Hon har ju stått tre dagar, som jag skrev, och idag ville hon faktiskt ut. Annars brukar hon vara lite småsur när jag hämtar henne, haha. Hon var lugn redan från början, vilket gjorde mig lugnare och det var skönt att känna så. Hon stod stilla under både sadling och tränsning och var så duktig så.

 

Red till en äng och då kände jag lite trots, men det gick över när jag kom in i inhängnaden. Då blev hon istället lite pigg, och jag fick korta upp tyglarna lite och vara med hela tiden, då gick det bra. Hon försökte bocka en gång, men efter en tillrättavisning så slutade hon direkt.

 

Gick lite på en volt, jobbade mycket med känklarna och hon lyssnade bra på det. Testade även att hon skulle stanna bara genom att jag lutade mig bakåt och spänge musklerna i ryggen, det lyssnade hon direkt på! :D Som ni kanske vet, så vill jag använda mig av händerna, som leder till bettet, så lite som möjligt.

 

Sedan gick jag lite fram och tillbaka, mer halter och lite mer tryck med skänklarna. Red nog inte i mer än i en kvart, men det räckte gott och väl, och det kändes bra att sluta när jag gjorde det. :)

 

Dagens ridpass har verkligen lyft upp mig, och jag tror Hanna är nöjd hon med! :D

 

Hej på er!

 

idag har jag vart i stan, blev lite kläder köpta, samt en rengöringspuff typ, haha. Kollade runt i olika hästaffärer, men hittade faktiskt ingenting! Häpna. Köpte i vart fall en ursnygg skjorta (249 på Gina Tricot) ett par jeans som var underbara i passformen (99 kr på H&M) och så en ring med (69 kr på Gina Tricot.) När jag kom hem väntade även filmen Lastning av Lisbeth Johnson som jag vann i hennes kalender! Ska bli jätteroligt att se den, kommer såklart skriva vad jag tyckte sedan. :)

 

Bilderna blev tyvärr jättedåliga, skjortan är SÅ mycket snyggare i verkligheten, inte alls så ljus och knepig som den ser ut på den överredigerade bilden som jag försökte rädda, hehe.

 

Det var detta jag snackade om igår, på bilden. Seriöst, hur snyggt är det inte. Dör. Men, nu ska jag sluta bomba er med tävling och outfit-drömmar, och försöka ta och skriva ett någorlunda vettigt inlägg, hehe.

 

Nu när jag tänkte igenom lite av förra inlägget, så fick jag värsta pirret i mig. Åh så roligt det känns, alltihop. Tyvärr är det ju långt kvar, men någon gång, någon gång ska vi komma dit. Till en tävling, jag och min nordsvensk och bara spöa skiten ur de allihop.

 

Kunna gå upp tidigt på morgonen, ha nyputsat läder, en snygg outfit och en ren häst, och lasta på transporten och åka iväg. Bara det att kunna planera outfiten, att få putsa lädret för ett sådant ändamål är ju fantastiskt, tycker jag. 

 

Kom på att Linns schabrak hade passat perfekt ihop med mitt guldiga pannband och guldiga Catago-boots, mumma, hehe.

 

Ja hörrni... Det är ju bara drömmar är, men det är bra drömmar, och det är drömmar som faktiskt kan bli sanna. Det vet jag. Det hänger ju faktiskt nästan bara på mig själv. 

Imorgon kommer det säkerligen komma upp lite snygga outfits här, håll koll!

Har ni sett så snyggt? Det är nog det snyggaste schabraket jag sett på länge, allvarligt. Glittrigt och glammigt, men ändå inte för mycket.

 

Mitt mål är ju faktiskt att någon gång komma ut på tävlingar med Hanna, i hoppning då. Men det är ju förstås himla långt kvar, och jag vet faktiskt inte ens om hon tycker det är kul med hoppning, det väntar ju att se. Men om jag får drömma lite, och tänker att jag kommer tävla, så är det lätt ett av Linn Olssons sett jag kommer ha på Hanna, och matchande outfit på mig själv.

 

Just nu är det faktiskt en möjlighet med tävling, det var det inte för ett år sedan, och det känns jätteroligt att det ändrats. Har alltid gillat att tävla med hästar, det är enda gångerna jag känt mig säker, även fast folk kollat på mig. Annars är jag nämligen ganska osäker, blir lätt generad osv, hehe, men inte på hästryggen inte!

 

Visst är det snyggt? (Tror minsan Elin sitter och spyr lite över detta inlägget där hemma, kan jag ha rätt? ;))

 

 

 

Känns som det bara var någon dag sedan jag skrev att det var onsdag, men tänk att det var en hel vecka sedan. Tiden går helt galet fort nu!

 

Idag är det lite bättre, inte lika tungt och inte lika mycket som snurrar runt i huvudet, härligt. Nu ska jag snart återgå till skolarbetet igen, men vill tipsa er igen om dessa kalendrar: 

http://ljb-naturalhorsemanship.se/index.html

http://www.horze.se/null/calender-2012,sv_SE,pg.html

http://naturhunden.se/julkalender.asp

 

Försöker rädda en urkass kväll med Johan Falk-film, det går helt okej, haha. (För er som inte vet har jag en himla stor kärlek till de filmerna...)

 

Kvällen har verkligen vart kass, tur jag har mina fina hästar att gå ut och trösta mig hos då! :) Dom fick dock vila idag, tror inte dom klagade i denna kylan.

 

Kommer tillbaka imorgon igen, då med lite planering och tips till er! 

 

Ikväll blir en tidig kväll för mig, // Emmy

Jag har fått frågan om jag kan skriva lite mer utvecklande vad jag tänker och jobbar med och mot när jag tränar med Hanna. Det gör jag hur gärna som helst, jag älskar att skriva, men till problemet; Jag jobbar inte mot några mål just nu.

 

I 2,5 månader har vi bara fokuserat mot att få en bra känsla, att allt ska kännas bra och tryggt och att det ska vara roligt. Markbiten är hyffsat klar, jag känner mig väldigt säker med henne, även om hon halvstegrar, försöker stiga eller bockar - Jag vet vad jag ska göra. 

Ridbiten är lite värre. Hon har vart hur pigg som helst nu det sista, det gör inte mig så jättemycket i och för sig, men när det är halkigt på vägen, då blir jag nervös. Det är lite som en ond cirkel, jag blir nervös för vägen, hon blir nervös och undrar vad jag sysslar med och blir ännu piggare, = min nervositet ökar yttligare. Så egentligen är det inga "mål" på ridbiten, inga skänkelvikningar som ska fixas, utan helt enkelt bara tryggheten. ;)

 

Tömkörningen och körningen är väll värst då. Som jag skrev i förra inlägget så har det gått ganska dåligt de gånger jag tömkört och kört, så det finns mycket att jobba på. Jag ber min pappa följa med mig när jag tömkör, så kan han gå och antingen leda Hanna, eller gå bredvid hennes huvud. Det brukar gå mycket bättre då, och så får vi väll fortsätta tills det går helt bra, och jag känner mig redo att tömköra henne ensam.

 

Det hade vart väldigt gött och kunna fokusera helt på ridningen och tömkörningen, kunna motionera ordentligt och så, men när jag kommer hem från skolan är det mörkt, och jag har inga boots till henne än, så jag kan inte brodda. Det suger verkligen, och just nu längtar jag hur mycket som helst till sommaren så vi kan komma igång igen!

 

På jullovet tänkte jag satsa en hel del på ridningen och tömkörningen, även longera henne "riktigt", kanske inspänt, istället för med grimma och rep. Såklart att jag varvar detta med promenader och markträning, och vila. Jag får ju inte glömma att hon faktiskt bara är tre år! :)

 

Så, just nu finns det inte mycket att skriva om, men det som finns skriver jag gärna om, och jag kan börja skriva mer om hur jag kände inför passet, efter passet och hur jag tänkte om Hanna osv. :)

 

Jag valde att inte följa med in i matsalen ens idag då det bara är jobbigt att sitta och stirra på folk som äter sig mätta medans man själv knappt står ut med lukten. 

Så jag satt vid datorn och väntade på att mina vänner skulle komma tillbaka. Och vad har de inte med sig när de kommer tillbaka? De hade köpt en macka (utan smör till och med-jag hatar smör) och en center till mig. Så nu har jag stillat min hunger tack vare mina fantastiskt fina vänner. 

 

För er som inte vet det är jag fruktansvärt kräsen (och har dessutom nyligen haft ätstörningar uppepå det innan jag påbörjade min medecinering för min depression) vilket leder till att jag äter väldigt lite under skoldagarna. Hela den här veckan serveras det mat som jag inte kan tvinga i mig. För mig är det mer eller mindre fysiskt omöjligt att tvinga i mig mat som inte smakar si eller så. Så det hela slutar med att jag inte äter helt enkelt = väldigt jobbigt. 

Har jag kontanter kan jag köpa en macka i kaffeterian, men just nu har jag inga kontanter på mig. Och de allra flesta veckor så brukar jag och en eller flera kompisar gå och äta på ett fik en gång i veckan istället. Men idag gör vi inte det och jag ska träna sedan.. Efter skolan. 

Förhoppningsvis kan jag hitta någon som kan sällskapa mig när jag slänger i mig något annars blir jag så illa tvungen att göra debut med att äta på fik eller något helt själv. (Jag har social fobi så för mig är det en jobbig situation). 

Det suger verkligen att vara kräsen. 

 

(ja, jag vet att jag klagar lite nu. Men jag har inte så mycket annat att uppdatera om just nu.. Mat is kinda the only thing I think about right now.) 

 

Idag är det bara 13 dagar kvar till julafton, yippie! Längtar som en tok, älskar att få presenter, hehe. 

 

Dagen tillbringas i skolan, såklart, och efter det är det raka vägen hem. Inga speciella planer, som vanligt, men det är helt otroligt skönt det med. Måste plugga en del, har många prov nu det sista. Har ni det med? Fattar inte varför det ska vara så otroligt mycket just det sista!

 

Tror det blir tömkörning med Hanna idag, det var längesedan jag gjorde det. För er som inte vet så har det inte vart helt problemfritt att tömköra förut, det har vart mycket tjaffs och jag har dratt mig lite för det, vilket är jättetråkigt då både jag och Hanna egentligen gillar det. Ska fråga om pappa kan följa med och gå och leda i en grimma/gå vid hennes huvud, då brukar det gå bättre, och så får vi väll fortsätta tills jag känner mig säkrare, Hanna känner sig säkrare och det går bättre helt enkelt. :)

 

Ha en fin dag!

 

Hej på er! Idag är det måndag med allt vad det innebär, mest minus från min sida. ;) Har hela veckan framför mig, men, vi får försöka se det som en möjlighet istället för att det är trist med skola. 

 

Min morgon blev i vart fall mycket bättre när jag fick reda på att jag vunnit filmer Lastning av Lisbeth Johnson. Jätteskojigt, speciellt eftersom jag har en häst som inte är det minsta villig att gå på transporten, och rent ut av rädd. Har faktiskt funderat på att köpa den ändå, men nu vann jag den istället! :D

 

Ha en underbar dag!

Hej på er! 

 

Ute är det snö och sol, och inte allt för kallt, världens bästa kombination! Sitter lite "fast", eftersom jag är barnvakt till Casper (drygt 1 år.), men ska försöka ta mig ut en sväng på Hanna sedan ändå, mamma kanske kan gå med och ha Casper i vagnen. :)

 

En hel del fina bilden är tagna idag, ska bara föra över dom till datan och redigera dom, sedan ska ni få ta del av dom, såklart. Ska även se om mamma kan knäppa något kort när jag rider, behöver faktiskt en ny vintrig profilbild till fejjan, hehe!

 

Ha en underbar dag, och hoppas ni har det lika fint som här, dagar som dessa är bara till för att njuta av!

Har nyss kommit in efter att ha busat en stund med pållarna i hagen och gett dem lite morötter. Det hela var mest på lek men jag la mycket fokus på hur jag förde mig när jag kommunicerade med dem. Jag vill inte jaga dem och få dem att känna sig hotade och att det skulle vara därför de sprang. Jag vill att de leker med mig och håller sig runt mig och kommer när jag skapar ett "drag" genom att huka ner. 

 

Så genom att föra mig på ett tydligt men inte jagande eller hotfullt vis som jag ser att många ofta gör när de rastar sina hästar ifrån marken. Jag var noga med eftergiften och hela leken var helt frivillig. De var lösa och kunde lämna mig och springa i väg till en annan del av hagen närhelst de ville. Det hände så klart några gånger, framförallt om jag inte riktigt tänkte på vart jag satte fötterna (t ex kom framför drivlinjen av misstag och på så vis fick dem att vända och ta en annan väg) men för det mesta så valde de att gå och springa runt mig på volt och stannade eller kom in till mig så fort jag hukade eller satte mig i snön. Jag vet inte riktigt hur länge jag var ute men vi blev alla lite andfådda i alla fall så lite fett har de förhoppningsvis bränt. Men framförallt så har de fått lite uppmärksamhet. 

 

Tog några halvkassa bilder ifrån mitt perspektiv: 

Hej på er!

 

Idag vaknade jag pigg och utvilad till en go fredag, underbart. Ingenting står på schemat idag - förutom skolan såklart -, utan bara att ta det lugnt och ha det mys. 

 

Vill passa på er att tipsa om två "julkalendrar" som jag klickar mig in på varje dag. Finns massa bra erbjudanden och bra texter, ta en kik! 

http://ljb-naturalhorsemanship.se/index.html och http://naturhunden.se/julkalender.asp !

 

Ger er en skojig bild med, sådär på fredag morgon! ;)

 

Idag stod det promenix på schemat för Hanna. Utan några speciella mål, bara få sträcka på benen lite efter springet igår. 

 

Det gick bra, hon var pigg och framåt, men inte mer än att jag fortfarande kände mig bekväm med det. Hon stannade bara två gånger på bortvägen, duktig tös! Tränade även lite på halter, hon lyssnade toppenbra på det i slutet.

 

Imorgon ska hon få vila sig helt och hållet och ta igen sig, är tanken. :)

 

Vaknade ni med upp till snön utanfönför och kände världens myskänsla? Okej, det gjorde inte jag, haha. 

 

Idag är det torsdag och allt vad det innebär, både roliga och mindre roliga saker. Vi har inte jättejobbiga lektioner och så slutar vi halv tre, gött mos på det. Efter skolan bär det av hem och får se vad jag gör, kanske blir det en kort promenad efter gårdagens "vilda" träning med Hanna, där det var mycket spring i. 

 

Hittad en rolig bild på facebook som jag tar och delar med mig av! 

 

Jag säger som Lisbeth Johnson skrivit i en bok: "Horsemanship är inget man stänger av och på i olika sitationer, det ska finnas med där hela tiden."

 

Under ett år så har min syn på hästvärlden/hästar ändrats väldigt mycket, åt ett positivt håll enligt mig själv. Jag har lärt mig att handskas bättre med dessa djur, tänka bättre, agera bättre. Jag skrev nyss ett meddelande till en människa som vart hos mig och lärt mig om horsemanship, hur tacksam jag är. För det är just vad jag är, tacksam. Inte bara till henne såklart, utan till alla som kan och vet bättre än mig, och tänker på samma sätt som mig. Man kan alltid lära av dessa människor.

 

Jag vet inte vart jag och Hanna hade vart om jag inte fått hjälpen som jag fick. Hon var odräglig i början. Jag var säker i början, men efter misslyckat pass efter misslyckat pass så började jag själv bli osäker. Sedan kom tränaren hit och visade och pillade. Idag har jag en helt annan häst, utan överdrift, och det är jag otroligt jätteglad över.

 

Det känns lite som hästvärlden har svårt att våga nya saker, eller vad säger ni? ;) Från början, när jag inte visste riktigt vad horsemanship vad, så tänkte jag ungefär "det är väll inte nödvändigt, jag klarar mig ju bra ändå?" 

Ja, jag klarade mig ganska bra. Men vilket skillnad det blev när jag väl började läsa om hästarnas psykologi, och började lyssna ordentligt på min häst. Nu vet jag hur många gånger Prinson faktiskt "sa till mig" utan att jag tänkte direkt på det.

 

Bara ordet Horsemanship har ni väll hört en miljon gånger, många av er, säkert mycket på bland annat dayviews. Och jag blir lite trött på det ordet, faktiskt. Saker som "nu ska jag ut och träna NH" och "åh, min häst är så duktig på horsemanship!" får mig att bli tokig! Speciellt det sistnämda. Det är inte hästen som ska vara bra på det, utan det är du! För vad är bättre än att kunna bli riktigt bästis med sin häst och kunna förstå det till stor del? 

 

Jag tränar horsemanship, säger jag. Ni behöver inte fundera över om jag har dubbelmoral, nejdå! Jag tränar horsemanship. Jag. Det är jag som lär mig. En annan människa kommer hit och lär mig horsemanship, alltså tränar jag. Det kan vara allt från hur en häst tänker till hur man ska göra om den är rädd för en bil eller sticker med dig. Men min häst, den kan ju redan det där med horsemanship, tycker jag. Sedan kanske man behöver finslipa en del saker, men de viktigaste tycker jag ändå är att du lyssnar till hästen, för oftast har den något att säga dig, och den behöver inte alltid vara något om att h*n tycker du gör något dåligt. ;)

 

 

 

 

 

 

Idag tränade jag med Hanna från marken. Kändes skönt efter gårdagens ridtur då både jag och hon var aningen spända och nervösa.

 

Tränade först lite på cirkeln, bytte varv i rörelse, och det gick toppenbra! Sedan övade jag lite tryck, gick helt okej. Sprang och busade lite med henne och bara hade det bra, behövligt det med ibland! :)

 

Imorgon ska hon vila, tror jag. Om jag inte känner mig överpigg på att gå ut i kylan och mörkret då vill säga. ;)

 

// Emmy

För några veckor sedan var familjen och jag på Nordens Ark, mysig dag. Fotograferade så klart litegranna, det var dock dåligt ljus och lite halvregnigt så ISOn fick vara hög vilket sänkt kvalitén på bilderna - tyvärr. Men det var inte så mycket folk och djuren var framme så det var trevligt.

 

Jag är så splittrad kring djurparker.. Nordens Ark är ju en av de betydligt bättre parkerna (om man jämför med det som kom upp för några veckor sedan. Minns inte vilken park, men de avlivade utrotningshotade djur för att få plats med nya. Sinnessjukt.), men man ser ju stress och tristess hos många djur. Det var framförallt väldigt påtagligt hos Amurleoparden som rastlöst gick fram och tillbaka längs med staketet och till och med bildat en stig. Man kunde se exakt vart den brukade vända. Men djuren finns ju där för att kunna hjälpa arterna att överleva.. Få upp ögonen på folk och förklara varför djuren hotas av mänskligheten så att folk förhoppningsvis kan bli mer medvetna om vad som sker i världen. Dessutom går ju inträdespengarna till att ta hand om djuren på bästa möjliga vis och för forskning och andra hjälparbeten. 

 

Jaja, här kommer en hög med bilder i alla fall: 

Hej på er, nu var det längesedan ni fick läsa något av mig! Men tror ni har överlevt ändå.. ;)

 

Det rullar i vart fall på här hemma. Hästarna mår toppen och det ligger till och med en del snö på backen, wiho! Eller, vad säger ni? :D Kanske blir det ridning idag, får se senare. :)

 

Kram på er, ska börja uppdatera här igen, lite bättre, lovar! // Emmy

 

 

Idag så har vi ridit en timme på vår grannes fina äng. Underlaget var perfekt, lite halvfruset, snöigt, långt gräs. Passet gick väldigt bra för min och Fionas del, travade mest. Tränade på att helt enkelt kunna styra henne även i trav vilket har varit väldigt svårt då hon tycker att det i grund och botten är ganska meningslöst att trava runt på samma ställe, framförallt när det stället inte är bakom Petra. Men det gick hur bra som helst, hon sa ifrån i bland och ville inte men jag såg bara till att vara ännu envisare så gick det bra. 

 

Ända sedan jag började kolla och läsa på Rick Gore´s filmer och hemsida så har min sinnestämning ändrats totalt kring hästarna, jag tror inte jag blivit arg på Fiona en enda gång bara för att hon inte gör precis si eller så, det enda jag gör är att skratta och vara ännu envisare än henne. Det finns liksom ingen anledning att vara sur på en häst, och inte hjälper det det allra minsta heller för den delen. 

 

Utifrån travträningen så fick hon ta några galopper också, vi avslutade med en riktig busgalopp... Det märktes att Fiona hade bajsat och "gasat av" sig lite under passet för sadeln satt ännu lösare vilket ledde till att sadeln höll på att glida ner på magen i sista galoppen.. Hehe.. Men jag satt kvar, tur är väl det, annars hade jag ramlat rätt in i stenmuren.. Det är en sak om man hamnar på ängen, det är ju inte så farligt. Men stenar... Ajaj.

 

Mamma fotade lite så här kommer en hög med bilder: