Efter att ha grubblat lite på om jag ska skriva ett personligt inlägg om homosexualitet och hur en del kan behandlas + homofobi kom jag fram till att det är precis vad jag tänker göra. :p
Jag tänker starta inlägget med en helt underbar låt som inte vart helt längesedan som jag fick höra första gången. Lyssna och se på budskapet, det här är den enda låten som får mig att uppleva både sorg och glädje då den helt enkelt är fruktansvärd, framförallt i och med att det hela faktiskt är sant. Men själva låten och den kärlek den ändå på något vis förmedlar i videon är bara helt fantastiskt underbar.

Den här låten hoppar väl dock tillbaka en bit i tiden, men det var ingen hemlighet om att var man gay så straffades det med dödsstraff. 1600-talets sverige straffade också homosexualitet med döden. Nu idag är dock Sverige ett av dom mest accepterande länderna, men det finns fortfarande länder som har dödsstraff ifall du är homosexuell. Jag vet att för några år sedan så hängdes två tonåringar på ett torg i något asiatiskt land (irak eller iran I think..). Det är helt sinnessjukt, dödsstraff.. För kärlek? Hur kan det ses som en synd eller styggelse bara för att man råkar älska någon av samma kön? Varför tycker så många att det är så fel?

Jag gjorde nyss ett litet "test/frågemojj" på Dv där den här frågan ploppade upp: "Vad tycker du om bögar?", vad är det för en fråga egentligen? Vad man tycker om en person ligger väl i själva individen och inte i vad du har för sexualitet, right? Är någon otrevlig mot mig och råkar vara bög så tycker jag ju inte om den personen i fråga därför att den är elak, det har ju inget med sexualiteten att göra.

Jag känner flera underbara personer som är homo eller bisexuella (haha, inkluderat mig själv), varav en av dom (en pöjk) spelat lite spratt med klassens pöjkar som har reagerat aningen homofobiskt, dom var en period livrädda för honom, precis som om han skulle våldta dom.. Det enda han gjorde var att vara öppen och sedan så betett sig allmänt perverst (hahaha, den människan..) och typ ställt sig nära dom eller ropat efter dom och lite sånt begåvat, GOSH vad arga och rädda dom var.. Fast nu har dom tonat ner sig en aning och verkar acceptera det bra mycket bättre. Så nu pratar dom normalt och allt det där.. Finfint. Men det är absolut inte ovanligt (framförallt när det gäller pöjkar) att personer är åtminsdone någorlunda äcklade eller småskrajja för homosexuella. Ordet bög används också ofta som ett själsord, alltså att höra folk skrika "JÄVLA BÖGJÄVEL" efter varandra för att smutskasta varandra tycker jag är väldigt stötande. Jag tar väldigt illa upp när folk skriker sånt även ifall det ibland inte används för att svära mot någon eller mer bara "haha, fan vad gay". Jag tycker att det är fel!

Läste också nyligen någon som gjort ett Dv "test/frågemojjs" där en fråga löd såhär:
"Har du kysst någon av samma kön?"

och svaret löd ungefär såhär:
"NEEEEJ, UUUSCH, FYFAN VAD ÄCKLIGT", varför är det så äckligt att ens tänka tanken på att kyssa någon av samma kön? Det är la inte äckligare än att kyssa en av det andra könet, right?? Blev riktigt pissed of av att se det. Jag menar tänk om den här personen i fråga känner någon som faktiskt är homo/bi, hur tusan ska då den personen våga komma ut med det om det uppenbarligen är så oaccepterat enligt denne?

Den här generationen är den som kommer att släppa homofobin nästan totallt i landet tror jag, dom flesta i Sverige, framförallt av dagens ungdomar är väldigt vänligt inställda till homo/bi. Men har man då föräldrar som är uppväxta med att det är vidrigt så lärs det ut på deras barn också, att det är fel.
Jag har kallats för ett vidrigt äckel över internet bara för att jag vart öppen med det, känns inte helt bra kan jag ju erkänna. Fattar inte hur folk tänker egentligen. Just vad är det som är så "äckligt"? Man måste väl kunna få vara öppen med det hela utan att folk blir lite reserverade? Om inte jag får vara öppen med det så mår jag helt enkelt skitkasst, jag vill inte hålla sånt hemligt för mina vänner osv. Tur att jag har så underbart fina och stöttande kompisar, men alla har inte det...

Nej, jag förstår mig inte på hur folk tänker ibland, det är personen som räknas inte vilken sexualitet den har.

Oftast är lesbiska tjejer mer accepterade av sina tjejkompisar än bögar av sina killkompisar. Rätt sjukt egentligen.

Och har ni tänkt på att i filmer, vilka som helst, där någon homosexuell är med så är det nästan alltid bögar och inte lesbiska, why? Lite happyfacesendings till serien Glee där dom har med både bögar och lesbiska.

Såg alldeles nyligen en teater av Sinclairs teatertvåor också där en av karaktärerna var lesbisk (hennes vänner var inte vänligt inställda till sånt) och hon var förälskad i sin kompis men vågade inte säga till någon vad hon kände och att hon var lesbisk. I slutet av teatern erkänner hon det hela med tårar och frustration för kompisen och dennes enda kommentar var "Fyyfan vad äckligt". Det är inte ett helt ovanligt synsätt bland idiotungar.
Kan ju säga att den pjäsen träffade rakt i hjärtat, haha, vart inte helt långt ifrån tårar i vissa scener.

Och för att avlsuta hela det här så är det ytterligare en sak som stör mig något fruktansvärt, att dom allra flesta som iaf inte är eller känner folk som är homo/bi tar för givet att alla är hetero. Det här har jag stött på många gånger och gör mig lika förbannad och stött varje gång.


//Elin