Sjukhuset
Idag har jag vart på sjukhuset direkt på morgonen, håhå, så jag missade en lektion (A) Aja, det var en vanlig rutinkoll (som jag går på var tredje månad för min diabetes)
Sen så köpte pappa och jag emla-plåster som jag fortfarande använder när jag byter pumpslangen i magen och även lite hostmedicin till mamma samt panodil till både mamma och Lisa som är sjuka nu.
Och jag fick lite hjälp med några pumpinställningar nu när jag fått en ny, en ny som inte hade mina gamla inställningar såklart.
Sen så har jag också tagit ett blodprov i armvecket då dom kollar dels för Gluten-allergi och sköldkörtlarna, då diabetiker lider större risk att drabbas av någon av dom.
Blodprovet för övrigt gick bra, jag har rätt så "dolda" blodådror så det kan vara svårt att träffa en ådra. Men dom två senaste gångerna som mina fina diabetessköterskor tagit blod från mig har dom träffat perfekt på försrta försöket, vilket besparar mig en hel massa obehag.. Jag gillar inte när dom gräver i armen som dom gjorde på Näl när jag låg inne där... .___.
Sen så köpte pappa och jag emla-plåster som jag fortfarande använder när jag byter pumpslangen i magen och även lite hostmedicin till mamma samt panodil till både mamma och Lisa som är sjuka nu.
Haha, jag är på sjukhuset ganska ofta där och träffar mina läkare och sköterskor så man lär ju känna varandra ganska bra, så vi kan allt ha det både kul och mysigt. ^^
Sen så kollade dom såklart mitt långtidsvärde (blodsockret - hba1c) som låg hur bra som helst! Jag har lika bra värden som en frisk person och det känns skitbra! Dessutom sa dom att jag låg typ.. Bäääst av diabetikerna däär, hååhå, jag fick en guldstjärna på mitt papper för att det skulle bli extra fint. :3
//Elin
Sen så kollade dom såklart mitt långtidsvärde (blodsockret - hba1c) som låg hur bra som helst! Jag har lika bra värden som en frisk person och det känns skitbra! Dessutom sa dom att jag låg typ.. Bäääst av diabetikerna däär, hååhå, jag fick en guldstjärna på mitt papper för att det skulle bli extra fint. :3
//Elin
Vad är Diabetes?
Efter en snabb intressekoll så bestämde jag mig för att skriva ett inlägg om vad Diabetes är och vad det innebär att ha det. Diabetes är en kronisk sjukdom, alltså en sjukdom som jag aldrig kan bli av med. Dock så lär väl sjukvården så småningom hitta ett botemedel i och med all forskning, men det lär dröja många år tills dess, om det ens händer under min livstid. Om det ens händer överhuvudtaget.
Det finns två typer av Diabetes och jag har typ 1 och det är också den jag kommer berätta om, kortfattat får man typ 2 av övervikt då kroppen fortfarande producerar insulin men inte klarar av att skicka runt det i hela kroppen.
Typ 1 får man för det mesta som ung och man kan inte gör någonting åt det för att hindra det, vad du än hade gjort så hade du fått det så småningom ifall du var "förutsedd" att få det. Det är alltså inte för att folk äter för mycket godis som gör att man får det (på sätt och vis typ 2, men inte typ 1) som så många tror.
Att ha diabetes innebär inte att man är allergisk mot socker heller för den delen som är en väldigt vanlig fördom, jag kan äta godis, kakor, tårta, glass, you name it. Och det utan problem, förutsatt att jag då också putar in lite insulin i kroppen som tar hand om sockret.
Jag ska försöka förklara vad insulin är så att det är förståeligt. Insulinet produceras i en del (kommer aldrig ihåg vad dom heter) av bukspottkörteln, men för mig så angriper min kropp den här delen och förhindrar min insulinproduktion. Så småningom kommer den lilla produktion jag har kvar att försvinna helt, men just nu kan den fortfarande hjälpa mig att kontrollera mitt blodsocker. Insulinet funkar på så vis som en nyckel i blodet som öppnar upp dörrarna till cellerna så att sockret kan komma in och cellerna kan växa och frodas. Men när det inte finns tillräckligt med insulin i blodet blir sockerhalterna alldeles för höga (högt blodsocker) vilket i sig inte är bra då t ex cellerna inte får i sig tillräckligt med energi. Eftersom jag för in insulin utifrån så kan jag ibland också ta för mycket och då blir sockerhalterna istället för låga (lågt blodsocker).
Då behöver kroppen genast få i sig socker, när jag blir låg så börjar jag skaka, blir blek, svårt att fokusera, kallsvettas, otroligt känslig i humöret, allmäna panikkänslor. (även med högt blodsocker, fast där tar det betydligt längre tid innan det händer något och jag känner att det blir för mycket att gå in på ketoner och sån skit då jag ibland själv tycker att det är svårt att förstå) Väntar man för länge i det här stadiet så svimmar man så småningom och väntar man längre därifrån hamnar man i koma och dör.
Diabetes är alltså när insulinproduktionen slutar fungera i kroppen och man själv behöver föra in insulin utifrån, detta gör jag med en pump som fästs med en slang i magen och som pumpar in lite insulin hela tiden. Den här förenklar mitt liv avsevärt och gör det mycket lättare att t ex korrigera ett högt blodsocker genom att putta in mer insulin för att sänka sockerhalterna. Pumpnålen byter jag 1-2 gånger i veckan.
Till en början hade jag pennor, alltså dom klassiska sprutorna i magen, då kunde jag behöva sticka mig upp till 6-10 gånger dagligen i mage och lår. Det var också en period då jag använde mig av insuflon, alltså en liten slang som man sätter in i magen och så är det en liten "knapp" där jag kan sticka in nålen och spruta in insulin. Den bytte jag också 1-2 gånger i veckan, men det gjorde att jag slapp sticka mig så mycket. Men jag behövde ju ändå komma ihåg mina sprutor vart jag än gick men med pumpen behöver jag inte tänka på det, jag har den ju alltid på mig.
Bilder på dom olika sakerna kommer här:
En sådan här hade jag när jag använde vanliga sprutor, som ni ser ser dom ut som en vanlig penna, därav namnet.
En annan modell och nu med locket av.
Det här är en insuflon.
Och såhär används den, på bilden används dock inte en penna utan en engångsspruta. En sådan som jag använde nu i lördags när min pump slutade att fungera, det var länge sedan som jag använde vanliga sprutor och tog i magen, men känns ändå bra att få det gjort igen, så att man inte glömmer det helt.
Det här är den pumpmodellen jag har, en ny modell som är väldigt lätt och liten. Jag hade den rosa men har bytat till en grön eftersom jag nu lånar en grön och ska få en ny pump hemskickad och då ville jag ha en grön. (Y)
En annan pumpmodell, här ser ni också hur den sitter.
Jag trivs väldigt bra med pump.
Jag kan göra allt som ni kan göra, men ibland får jag ta andra vägar dit bara.
Som sagt innan så kan jag äta vad jag vill, bara jag tar insulin också, dock kan jag inte dricka saft eller läsk då det är alldeles för rent socker och inte riktigt går att kontrollera med insulin. Så jag håller mig till lightläsk/saft. Vilket går alldeles utmärkt. Jag kan inte heller bara trycka i mig någonting helt random utan då behöver jag kolla vilka värden jag har i blodet för att på så vis bestämma hur mycket insulin jag ska ta. Jag måste också titta på hur mycket och vad jag ska äta.
Diabetes är en mycket allvarlig sjukdom som man inte får slarva med, skiter man i det så går man mot en säker, för tidig död. Det finns också olika "svårighetsgrader", vissa kan ha väldigt svårinställd diabetes, alltså väldigt svårt att hålla sockret jämnt osv, jag har tack och lov en lätthanterlig diabetes. Men bara för det kan inte jag slarva mer eller så ifall jag vill må bra. Jag måste alltid ha koll på det, det är en fråga om liv och död.
Ibland kan det vara väldigt påfrestande att ha det, psykiskt då jag med jämna mellanrum brukar hamna i mindre depressioner då allt bara känns piss. Men jag tar mig igenom det tack vare alla underbara individer runt omkring mig som stöttar mig och åtminstonde försöker förstå, det är extremt viktigt för att jag ska klara mig, att folk bryr sig. Men för det mesta går det bra och jag störs inte av det nämnvärt. Jag vill ju leva.
Det var lite kort om vad det är, det finns så sjukt mycket mer som jag skulle nämna, men det skulle bli för mycket. Det är ju knappt så att jag förstår det själv ibland, det är en komplicerad sjukdom.
Har ni några frågor så får ni hemskt gärna ställa dom här nedan i en kommentar och så svarar jag på dom i ett senare inlägg. :)
//Elin
Det finns två typer av Diabetes och jag har typ 1 och det är också den jag kommer berätta om, kortfattat får man typ 2 av övervikt då kroppen fortfarande producerar insulin men inte klarar av att skicka runt det i hela kroppen.
Typ 1 får man för det mesta som ung och man kan inte gör någonting åt det för att hindra det, vad du än hade gjort så hade du fått det så småningom ifall du var "förutsedd" att få det. Det är alltså inte för att folk äter för mycket godis som gör att man får det (på sätt och vis typ 2, men inte typ 1) som så många tror.
Att ha diabetes innebär inte att man är allergisk mot socker heller för den delen som är en väldigt vanlig fördom, jag kan äta godis, kakor, tårta, glass, you name it. Och det utan problem, förutsatt att jag då också putar in lite insulin i kroppen som tar hand om sockret.
Jag ska försöka förklara vad insulin är så att det är förståeligt. Insulinet produceras i en del (kommer aldrig ihåg vad dom heter) av bukspottkörteln, men för mig så angriper min kropp den här delen och förhindrar min insulinproduktion. Så småningom kommer den lilla produktion jag har kvar att försvinna helt, men just nu kan den fortfarande hjälpa mig att kontrollera mitt blodsocker. Insulinet funkar på så vis som en nyckel i blodet som öppnar upp dörrarna till cellerna så att sockret kan komma in och cellerna kan växa och frodas. Men när det inte finns tillräckligt med insulin i blodet blir sockerhalterna alldeles för höga (högt blodsocker) vilket i sig inte är bra då t ex cellerna inte får i sig tillräckligt med energi. Eftersom jag för in insulin utifrån så kan jag ibland också ta för mycket och då blir sockerhalterna istället för låga (lågt blodsocker).
Då behöver kroppen genast få i sig socker, när jag blir låg så börjar jag skaka, blir blek, svårt att fokusera, kallsvettas, otroligt känslig i humöret, allmäna panikkänslor. (även med högt blodsocker, fast där tar det betydligt längre tid innan det händer något och jag känner att det blir för mycket att gå in på ketoner och sån skit då jag ibland själv tycker att det är svårt att förstå) Väntar man för länge i det här stadiet så svimmar man så småningom och väntar man längre därifrån hamnar man i koma och dör.
Diabetes är alltså när insulinproduktionen slutar fungera i kroppen och man själv behöver föra in insulin utifrån, detta gör jag med en pump som fästs med en slang i magen och som pumpar in lite insulin hela tiden. Den här förenklar mitt liv avsevärt och gör det mycket lättare att t ex korrigera ett högt blodsocker genom att putta in mer insulin för att sänka sockerhalterna. Pumpnålen byter jag 1-2 gånger i veckan.
Till en början hade jag pennor, alltså dom klassiska sprutorna i magen, då kunde jag behöva sticka mig upp till 6-10 gånger dagligen i mage och lår. Det var också en period då jag använde mig av insuflon, alltså en liten slang som man sätter in i magen och så är det en liten "knapp" där jag kan sticka in nålen och spruta in insulin. Den bytte jag också 1-2 gånger i veckan, men det gjorde att jag slapp sticka mig så mycket. Men jag behövde ju ändå komma ihåg mina sprutor vart jag än gick men med pumpen behöver jag inte tänka på det, jag har den ju alltid på mig.
Bilder på dom olika sakerna kommer här:
En sådan här hade jag när jag använde vanliga sprutor, som ni ser ser dom ut som en vanlig penna, därav namnet.
En annan modell och nu med locket av.
Det här är en insuflon.
Och såhär används den, på bilden används dock inte en penna utan en engångsspruta. En sådan som jag använde nu i lördags när min pump slutade att fungera, det var länge sedan som jag använde vanliga sprutor och tog i magen, men känns ändå bra att få det gjort igen, så att man inte glömmer det helt.
Det här är den pumpmodellen jag har, en ny modell som är väldigt lätt och liten. Jag hade den rosa men har bytat till en grön eftersom jag nu lånar en grön och ska få en ny pump hemskickad och då ville jag ha en grön. (Y)
En annan pumpmodell, här ser ni också hur den sitter.
Jag trivs väldigt bra med pump.
Jag kan göra allt som ni kan göra, men ibland får jag ta andra vägar dit bara.
Som sagt innan så kan jag äta vad jag vill, bara jag tar insulin också, dock kan jag inte dricka saft eller läsk då det är alldeles för rent socker och inte riktigt går att kontrollera med insulin. Så jag håller mig till lightläsk/saft. Vilket går alldeles utmärkt. Jag kan inte heller bara trycka i mig någonting helt random utan då behöver jag kolla vilka värden jag har i blodet för att på så vis bestämma hur mycket insulin jag ska ta. Jag måste också titta på hur mycket och vad jag ska äta.
Diabetes är en mycket allvarlig sjukdom som man inte får slarva med, skiter man i det så går man mot en säker, för tidig död. Det finns också olika "svårighetsgrader", vissa kan ha väldigt svårinställd diabetes, alltså väldigt svårt att hålla sockret jämnt osv, jag har tack och lov en lätthanterlig diabetes. Men bara för det kan inte jag slarva mer eller så ifall jag vill må bra. Jag måste alltid ha koll på det, det är en fråga om liv och död.
Ibland kan det vara väldigt påfrestande att ha det, psykiskt då jag med jämna mellanrum brukar hamna i mindre depressioner då allt bara känns piss. Men jag tar mig igenom det tack vare alla underbara individer runt omkring mig som stöttar mig och åtminstonde försöker förstå, det är extremt viktigt för att jag ska klara mig, att folk bryr sig. Men för det mesta går det bra och jag störs inte av det nämnvärt. Jag vill ju leva.
Det var lite kort om vad det är, det finns så sjukt mycket mer som jag skulle nämna, men det skulle bli för mycket. Det är ju knappt så att jag förstår det själv ibland, det är en komplicerad sjukdom.
Har ni några frågor så får ni hemskt gärna ställa dom här nedan i en kommentar och så svarar jag på dom i ett senare inlägg. :)
//Elin
Jao
Första gången på ca ett år som jag tog en spruta i magen och alldeles precis även en i låret, annars har jag haft min insuflon och nu insulinpumpen. Men pumpajäveln slutade att funka efter badhuset, den ska vara vattentät och jag har badat med den förut mycket längre utan problem. Men nu läckte det in i batteriet, utrymmet där insulinampullen ligger och innanför displayen..
Imorgon så ska jag hämta en pump som jag får låna över helgen och så får dom kolla på min på måndag eller nåt. Men idag får jag klara mig med hederliga sprutor i mage respektive lår. Lite ringrostig och skakis blev jag, men känns gott för självförtroendet nu. Plus att den spärren jag hade för ett år sedan att dra undan ifall det stack till har försvunnit till stor del, göttans!
Både Lisa och jag uppdaterar väl lite segt nu, men det kommer när det kommer. Uppdaterar när jag känner för det helt enkelt. Imorgon ska vi förmodligen också greja lite med pållarna i hagen. Så det kommer kanske lite om det och har man riktig tur kanske det till och med kan fotas lite om kameran inte rövar sönder osv osv.. Behöver en ny innan jag dödar någon..
Imorgon så ska jag hämta en pump som jag får låna över helgen och så får dom kolla på min på måndag eller nåt. Men idag får jag klara mig med hederliga sprutor i mage respektive lår. Lite ringrostig och skakis blev jag, men känns gott för självförtroendet nu. Plus att den spärren jag hade för ett år sedan att dra undan ifall det stack till har försvunnit till stor del, göttans!
Både Lisa och jag uppdaterar väl lite segt nu, men det kommer när det kommer. Uppdaterar när jag känner för det helt enkelt. Imorgon ska vi förmodligen också greja lite med pållarna i hagen. Så det kommer kanske lite om det och har man riktig tur kanske det till och med kan fotas lite om kameran inte rövar sönder osv osv.. Behöver en ny innan jag dödar någon..