Sååå, nu har Lisa och jag fått tummen ur och gjort en aktiveringsplanering med hästarna och med varsitt mål som vi hoppas uppnå under veckan. Planering och mål ska hjälpa oss att starta igång motiveringen och det kommer bli lättare att hålla igång om vi har färdiga mål innan vi sticker ut.
Så här ser veckans planering ut:
Planering & mål vecka 44 – höstlovet –
Fiona & Elin, höstlovsmål:
Fiona ska flytta för skänkel, smidigt och lyhört. Jag ska också lära in att hon stannar eller backar när jag lutar mig bakåt, så småningom helt utan tygelkontakt och fram när ju lutar mig framåt igen. Jag beräknar att det tar höstlovsveckan, potentiellt ytterligare en vecka beroende på hur mycket jag fokuserar på det och hur fort Fiona förstår vad jag vill
Petra & Lisa, höstlovsmål:
Petra ska kunna gå lugnt och avslappnat efter Fiona, med fokus på hemvägen. Stora målet är att Petra ska kunna skritta lugnt och avslappnat efter Fiona – som galopperar – utan direkta och hetsiga ”frågor” om ökning. Jobbar intensivt med det under höstlovet, sen får vi se hur snabbt det ger resultat om man behöver lägga till någon vecka.
måndag – Vila på grund av dåligt väder.
tisdag – Ridning i Ryr med ett gott tempo. Båda tränar på höstlovsmålet.
onsdag – Ridning. Båda fortsätter att fokusera på höstlovsmålet.
torsdag – Ridning. Båda tränar på höstlovsmålet, lite mindre intensivt och mer fokus på allmän avslappning.
fredag – Ridning eller potentiell aktivering i paddocken. Båda tränar på målet, vare sig det är ifrån marken (flytta för tryck) eller ryggen.
lördag – Ridning. Fokus på målet.
söndag – Ridning. Avslappnande tur, förmodligen utan fokus på målet, beroende på hur de tagit till sig under veckan.
Så, vi ska försöka att hålla oss till den här planeringen nu också. Om en stund ska vi i alla fall ut på dagens ridtur. Hehe, får nog bli termobyxor för min del, är sjukt känslig för minsta lilla kyla - får röda utslag på benen som är hemska...
Kan även meddela att jag och Lisa tagit sista Gardacil-sprutan i dag, sååå skönt att få det ur världen!
Idag tränade jag för min horsemanshiptränare. Tränade lite med båda hästarna, ungefär en halvtimme med varje. :) Det gick jättebra, tränade på tryck, flytta bekdel och framdel. Hanna var lite stressad i början med hon lugnade ner sig lite i slutet i vart fall. :)
Sedan har jag även delat av hagen nu, så Hanna och våran kalv går tillsammans medan Prinson och våran vuxna kossa gå tillsammans. Men dom kan såklart se varandra och klias om dom nu vill det. ^^ Anledningen till att vi har det såhär är för att våran kalv ska sluta dia våran stora ko, kalven börjar bli stor nog att klara sig själv nu, hehe! ;) Och nu kan jag även välja hur mycket Hanna ska äta, det kunde jag ju inte riktigt innan eftersom Prinson och Tyra går på fri tillgång, samt kalven då. :)
haha, hoppas ni fattade lite vad jag menade! ;)
Här är en bild på Hanna idag, galopperandes i hagen i protest, haha, gullungen. ♥
Hej på er, detta får gå snabbt, har en del saker att göra innan jag ska iväg igen!
Idag så har jag fixat en till lösdriftshall! Imorgon ska vi dela upp Hanna, Prinson och våra två kor, så Prinson går med en och Hanna med en. Detta är för att våran kalv inte ska dia sin mamma, så då får dom vara delade med varsin häst, vilket också är jättebra för Hanna, då hon är så beroende av Prinson. Såklart kan dom fortfarande se varandra och pussa på varandra över staketet. ;)
Tror det kommer bli jättebra!
Sedan har jag även vart i stan idag, blev att jag köpte hästgodis, present till min bror som fyller år imorgon, en film och sedan en bok, av Lisbeth Johnson. (natural horsemanship) Något hon skrev var "Horsemanship är inget man stänger av och på, det finns med där hela tiden." Vilket jag tycker var väldigt bra och sant. Kanske värt att tänka på? :)
Ikväll blir det mys med kompisar, för att imorgon gå upp tidigt och hänga i skogen och jaga älg, mohahaha.
Jag hann ärligt talat inte med att motionera Hanna idag, utan det blev mycket mys i hagen istället, och lite miljöträning med boll och fyrhjuling bland annat.
Idag är jag ledig och ensam hemma, så jag red Fiona ca 35 minuter i hagen. Skrittade mest, det är ju ganska så mjukt men travade lite och tog en galopp. Tränade på vikthjälper och så lite tygelkontakt som möjligt i svängningar, halter och förflyttningar.
I slutet tog jag också av mig jackan och viftade med den lite överallt utan att hon reagerade, provade dessutom att lägga jackan över huvudet och rida lite med den där, lite otäckt var det men hon gick dit jag bad henne att gå. Stolt matte!
TottoFåna ready for a ride!
Spånishästen med jacka över ansiktet.
När jag ridit ryktade jag henne en stund i boxen, Petra höll sig lugn ute i hagen, och när jag släppte ut henne kliade jag henne ordentligt en stund då hon bad så snällt. Man får så härligt smutsiga fingrar när man kliar hästar. ;)
Wow, snart är det en hel månad sedan Hanna kom hit igen, och vi skrev på papprerna. En månad! Det har gått väldigt, väldigt snabbt, men samtidigt känns det som hon alltid har vart här hos oss, och det är en bra känsla.
Det går väldigt mycket framåt nu, och allt känns riktigt bra. Jag längtar som tusan tills jag kan rida henne, men jag vill att hon ska bygga muskler innan jag sätter mig på henne, men snart klarar jag inte av att hålla mig längre, haha!
Min lilla prinsessa, jag är trots allt väldigt glad att hon faktiskt är min, och bara min. ♥
Såhär såg hon ut 15 Juli 2012. Nu är det åtminstonde lite bättre, haha! Ska försöka fixa nya kroppsbilder. :)
Kan inte säga att jag längtar jättemycket till nästa gång vi tömkör om man säger så, men ibland går det ju helt enkelt mindre bra.
Jag började med att hämta Hanna från hagen och hjälp, hon var hur lerig och blöt som helst! Inte överkul, men nu ska jag inte klaga om det, haha! Far min ledde ju i vart fall henne medans jag gick bakom med tömmarna, och så gick vi en liten runda i skogen. Hon var väldigt "på", jag vet inte om hon bara var pigg eller om det var för att hon inte gått där förut. Det var ju lite tråkigt eftersom jag kände att jag fick vara lite "stark" i händerna.
Sedan gick vi ut på vägen igen, och vi gick ner för en backe och så skulle hon få trava upp igen. Det började då, hon vände sig och ville vända hem osv, men efter lite jobb gick hon ner, och sedan travade vi upp. Jag skulle göra en volt medans jag väntade på att pappa kom upp, och då ville hon med vända och hålla på.
Gjorde två till volter efter det, och det gick bättre och bättre.
Det var såklart tråkigt att det gick dåligt med just tömkörningen, eftersom det gått ganska dåligt förut med den, men alla har vi ju dåliga dagar ibland! :)
Nu sitter jag och planerar och funderar lite, täcken ska hämtas och mat till hästarna ska köpas. Men som tur är har jag tre fina kompisar som jag ska köpa billiga begagnade täcken av, så smidigt, billigt och bra! :D (täckena är till herr Prinson.)
Och, nu är det bara imorgon kvar sedan är det höstlov, UNDEBART! Längtar som en tok till alla roligheter, tänkte ta och löshoppa Hanna bland annat! :D
Kram på er, nu ska jag faktiskt sova, är jättetrött, men vi hörs imorgon! // Emmy
Igår följde jag med mina två vänner till ridskolan, då de skulle rida lektion. Under tiden så fick jag höra, ett antal gånger, att den och den hästen är dum och elak, läskig och den vill man inte ha.
Jag blir.. Inte förvånad. Men jag blir ledsen. Herregud! Hästar föddes inte elaka! Det gjorde dom verkligen inte, och jag tror inte dom vill bitas eller sparkas heller, det verkar inte ens logiskt då dom är flyktdjur, och hellre flyr än ”anfaller”.
Vad är det som gör att hästarna ändå har det beteendet som dom har? Är det hästarnas egna fel, eller är det människans fel? Jag tvekar inte en sekund på den frågan, det är människans fel. Jag själv står med två jättesnälla hästar hemma. Kanske är det faktiskt delvis tack vare mig själv. Jag har alltid försökt lyssna på mina hästar, försökt förstå vad dom vill säga och vad dom tycker, och jag har aldrig, aldrig hotat eller slagit dom.
En ridskolehäst går ofta flera lektioner dagligen. Kanske ser dom det som att när någon människa kommer in i spiltan för att ryckta och fixa hästen, så är det snart dags för lektion. Och alla hästar trivs inte att gå varv efter varv i en manege. Ärligt talat, hur många tror du gör det? Dom kopplar alltså att en människa går in i spiltan med en lektion, = negativt.
Eller, så vill dom berätta något för dig. Det är ju lite samma sak som på punkten ovan, men inte helt likt ändå. En häst stegrar ofta inte med en gång för att visa dig att den inte vill göra det du t ex ber den om. H*n börjar med att ge dig små signaler, men om DU inte lyssnar eller upptäcker dessa signaler, måste hästen visa dig mer, den måste förtydliga signalen. Ibland kanske det går så långt, att den tas som ”elak”.
Hästen kanske har blivit slagen, hotat eller allmänt illa behandlad. Den kanske bara är rädd, och eftersom den inte har någon möjlighet att fly, så måste den försvara sig själv. Vanligtvis gör hästar inte detta, då de som skrivet är flyktdjur, men de kan bli lärda till det, dom har stått ut med för mycket utan att kunna fly, och då måste dom som sagt försvara sig själva. (kommentera om jag har allt för fel.)
Så nej, nej, och återigen NEJ. Hästar är inte elaka. Och om dom nu är det, så har dom troligtvis en anledning till det. Sedan kan ju hästar vara ”jobbiga”, det kanske är lite småsuriga i boxen eller så är det bara väldigt kittliga t ex, men elaka tror jag inte.
Jag blev lite småsur på det, som sagt. Det är så mycket som är vårat fel, människans, men som vi hela tiden skyller över på hästen, och jag blir verkligen arg på det! Vi ska vara otroligt tacksamma för hur snäll hästen är egentligen, som har ett rovdjur på ryggen som begär en massa av den. (Tänk på att detta är väldigt onaturligt för hästen, det är som att ett lejon hade hoppat upp på ryggen. Och NEJ, jag säger INTE att ridning är fel, men det är värt att tänka på.)
Jag hoppas jag inte har allt för många/stora fel i texten jag skrivit, om vad hästen vanligtvis gör osv, jag har skrivit det jag vet från tidigare, men som sagt, jag kan ha fel.
Och jag säger inte att jag har rätt på denna punkt heller, men att hästar inte är elaka, men det är min åsikt, och den håller jag starkt.
Tack ni som läst detta, och lämna ytterst gärna en kommentar om vad ni tycker, tänker och känner!
Idag har vi varit i paddocken och tränat igen, fokuserade bara på longeringen idag. Tänker inte skriva så mycket om det mer än att det gick riktigt bra, Fiona var lite ovillig när jag bad henne att öka till trav, men tillslut tog jag tag i mig själv och skärpte till mig så gick det super med traven sen.
Vi fotade lite och det kom även med några små filmer som jag ska redigera ihop när jag laddat över dem och så kommer nog filmen upp här senare. Bilderna kommer här och så får ni lite beskrivningar på vad som händer osv osv, visar bilderna på Petra och Lisa och berättar lite om dem också, men Lisa får allt skriva ett eget inlägg om vad hon personligen kände under passet för det kan jag inte svara på (Lisa har fotat mig och Fiona och så vice versa):
Förberedert varvbyte genom att byta plats på repet.
Bromsar henne genom att ta ett steg framför drivlinjen.
Höjer vänsterarmen för att peka ut i vänster varv.
Förtydligar med repet och ett till steg.
Och så svänger totton.
Ut i vänster varv.
Jättejobbigt att trava när Elin inte är tillräckligt "tydlig" och har för låg energi.
Sötishesten
Reser mig efter inkallning - Fiona är hemskt söt men jag ser ut som ett retard.
Gå över det farliga och jobbiga röret.
Här någonstans sa jag till på allvar vad gäller traven och det syns lite lätt på henne att hon inte uppskattade att behöva trava, men trava gjorde hon - superduktig totto.
Lisa och Petra tränade mycket på inkallningar idag. Båda var också väldigt lugna och avslappnade med arbetet - Petra har varit väldigt stressad och extremt tryckkänslig innan - något som såg väldigt mycket bättre ut idag.
Inkallning
Pålle komma
Pålle skickas ut på volt igen.
Varvbyte i trav om jag inte minns helt knas.
Varvbyte i skritt.
Hopplahopplaaaaa
Filmen redigeras nu - hoppas ni vill se den när den är uppladdad -
Jaaaa, idag är jag trött på grund av för lite sömn. Alltid trött men idag är jag jättetrött. Hade svårt att sova så låg och läste lite och helt plötsligt hör jag ett ljudligt gnäggande, förvånansvärt nära huset och efter det flygiga, travande steg ute på grusuppfarten... Så jag insåg i min ensamma lilla läsning att en viss hästjävel inte var kvar i sin hage längre - närmre tolv var klockan - så det var bara att säga till Lisa som inte somnat att en fröken jobbig häst inte var i sin hage längre och så fick vi pallra oss ner, ta på oss massa ytterkläder och gå ut.
Och där stod hon, flåsandes och stressad - Petra, så klart... Fiona stod i hagen och var jätteorolig och Petra var lika orolig hon, hon var nog knappt medveten om att hon rymde och sen kunde hon inte komma in igen. En undertråd hade ramlat ner, antingen själv eller så har hon betat under och råkat trycka ner den (ingen el i) och sen råkat gå ut ur hagen och förvånat insett att Fiona var på andra sidan staketet. Men vi fick tag på det lilla livet (som för övrigt såg riktigt stilig ut när hon travade runt och fnyste) och släppte in henne igen till en missnöjd Fiona och sen tog vi upp tråden igen.
Sen när vi ändå var ute fyllde vi på hönätet och vattnet så vi slapp göra det på morgonen i stället. När vi kom in var jag ju helt vaken igen - typiskt - och kunde inte somna så jag läste ett tag till, såååå det blev inte så mycket sömn i natt.
Idag slutar jag tidigt, så då ska Lisa och jag rida eller göra något annat med pållarna. Inte helt omöjligt att vi fotograferar ett rid/markpass då vi velat fixa det ganska länge nu men vädret har inte tillåtit. Om inte så blir det en hederlig, vanlig utetur.
Hej gott folkins, vi låtsas om att jag uppdaterat jättebra och aktivt. För att sammanfatta den senaste träningen med pållarna för Fionas del så kan jag berätta att det gick finnemang, hon tycker inte om att bli riden i paddock/äng då hon helt enkelt tycker att det är jävligt meningslöst. Så det tränar vi på, att hon ska tolerera och acceptera att jag någon gång ibland vill rida runt på volter och jobba detaljer, något som går framåt i och med att jag hanterar hennes fasoner allt bättre (höhö, på grund av myyyyycket erfarenhet av Fionas snäva, ilskna och snabba svängar hemåt eller mot grinden där hon helst vill stå och sura - nu är jag så skillad att hon 80-90% av svängarna inte har en chans).
Hon var lite grinig över att behöva gå runt i en liten inhägnad men jag jobbade henne inte speciellt länge där inne, slutade när det gick bra och longerade en stund. Hon vill gärna dra sig utåt och dra tag i repet, det minskar men det gäller att vara beredd (fortfarande avslappnad) för när hon gör rätt och går på volten brukar jag bara låta repet ligga över handen löst och stå helt avslappnat för att hon ska förstå att det är rätt svar och att det är mycket skönare för henne när jag står så än när hon försöker springa iväg och jag griper tag i repet och drar tillbaka henne (så fort hon kommer in igen återgår jag till mitt avslappnade, lösa läge och hon lär sig att går hon på volten så står jag snällt.)
Hennes energi var hög (hög för att vara Fiona so to speak, alltså inget nervvrak) så vi jobbade mycket i trav. Provade aldrig på att be henne galoppera då det än så länge inte är speciellt inlärt och trots hennes goda energi var hon inte på humör för att göra något sådant absurt på volt. Haha, hon ser så förbannad ut på volten, framförallt när jag ber om varvbyte då ger hon mig onda ögat och grymtar lite. För min del får hon vara hur förbannad hon vill bara det inte går längre än så, så jag ignorerar det och håller mig till korta pass för att det inte ska kännas för jävligt för henne. Däremot, så fort jag hukar och kallar in henne till mig blir hon så glad så, kommer med spetsade öron, tuggar lite och flåsar mig gärna någonstans i ansiktet, sötnöten. <3
Sen jobbade vi lite allmänt med tryck, något jag jobbar alldeles för lite med. Jag jobbar också en hel del med att verkligen lära mig att få ett tydligare kroppspråk, på simpla saker som att bjuda in henne genom att sänka energin och sjunka ihop lite samtidigt som jag gör en "sugande" bakåtrörelse för att få henne att följa mig vilket blir tydligare och bättre hela tiden, sen jobbar jag med motsatsen: Att få henne att stanna när jag kallat på henne, alltså att hon ska stanna innan hon kommit fram till mig vilket också funkar genom att jag blåser upp mig och riktar min energi på att hon ska stanna, jag brukar även höja händerna - något som funkar alldeles utmärkt.
Vi tränade även på att flytta sig åt sidan, att flytta rumpan går alldeles utmärkt, bogen är lite svårare men det går men att flytta båda två samtidigt är supersvårt tycker Fiona. Så det tränade vi på, jag ställde henne över röret som ligger i paddocken och bad henne flytta ut ifrån det utan att gå över. Det gick bra det också, fick be henne att flytta en del i taget ibland när det blev för mycket. Men röret hjälper till att ge en tydligare riktning och det blir lättare för mig att se till att det blir rätt.
(yes indeed, jag ser ut som ett retard. Men här är röret i alla fall. Fiona vill helst stå stilla, men genom att gunga på repet och be henne (som jag ovan nämnde) att komma så går hon lugnt och fint över, ingen stress eller något så det är väldigt lätt att be henne bara gå över med frambenen och sedan stanna - det är det som händer på bilden if you wanna know, däremot tappade jag fokus när Lisa glatt kommenterade att hon tog lite kort.. Heeeh)
(och på den här bilden kan man se hur jag rör mig när jag ber henne komma. Alltså ihopsjunket och avslappnat)
Så, nu fick ni en jätteupdate om det dääär. Ni kan nog räkna med ganska kass uppdatering ifrån min sida. Jag mår inte helt bra just nu och kämpar med att hålla psyket vid liv så det är min högsta prioritet. Jag borde åka till en doktor eller psykolog eller något men jag vill inte. Inte än i alla fall.
blir jag funderas på om jag gjorde rätt som tog Hanna. Samtidigt är jag så otroligt glad att jag gjorde det och har chansen att utvecklas med henne. Jag kommer antagligen inte äga henne i all framtid (även om det är min önskan nu, kanske att hon hamnar på foder någon längre period bara.), men den som får henne har verkligen tur.
Hon är allt en speciell liten prick min dam. Så snäll, så klok. Wow, denna resan ska verkligen bli rolig, och jag hoppas ni vill ta del av den!
Idag har jag först vart i skolan (såklart) och sedan när jag kom hem gick jag ur för att jogga direkt. Joggade runt 20 minuter, haha, ganska bra för att vara mig! Sedan så tog jag ut Hanna från hagen med rep och repgrimma, och gick till en annan hage där jag tänkte vi skulle gå över lite bommar, göra tryckövningar osv, det skrev jag nog förut va? ^^
Jag började med att longera, och det fick jag glatt fortsätta med en halvtimma, förutom att gå över bommarna en gång. Hon var ganska.. jobbig idag, helt enkelt. Halvstegrade, ville sticka och bockade. Men de sista minuterna var hon riktgit underbar, tuggade och funderade på vad jag ville, = big like! Så jag är nöjd ändå, man kan ju inte alltid räkna med att det går bra hela tiden! :)
Imorgon tror jag hon får vila, eller så gör vi något lugnt, kanske går en promenade med båda hästarna så hon får komma ut och sträcka på sig men ändå inte behöver anstränga sig psykiskt, eller känna sig obekväm.
Hoppas er dag vart bra, nu ska jag sätta mig och fixa lite NO-plugg! :)
Gud vad meningslöst att jag ens skriver sådana här, jag brukar ändå vara väldigt dålig på att följa dom, men jag tycker det är så roligt att planera, så gör det ändå, hehe. ^^
Måndag: Gå till ängen en bit från vårt hus, leda henne över lite upphöjda bommar i skritt och trav. Göra lite ledövningar och tryckövningar.
Tisdag: Vila.
Onsdag: Tömkörning!
Torsdag: Beror lite på vad jag hinner, men kanske en promenad med mycket trav i.
Fredag, Lördag, Söndag: Vet inte riktigt vad jag gör då, har ju all tid i världen (i vart fall lördag och söndag.) så bestämmer det då. :)
Veckan som varits botten: Att hon har stått ganska mycket, pga av att jag har känt mig nere.
Veckan som varits toppen: Att det har gått så mycket framåt, och gör det hela tiden! Det känns jätteroligt att jag kan gå mer och mer ensam med henne nu. Idag mötte vi tre bilar och hon gjorde ingenting alls, blev inte rädd eller någonting! :D
Vi har vart uppe i grannens paddock idag i ca timmen. Petra var lite tjurig, tror hon är i lite brunst, hon brukar bli lite pissig då. Men frånsätt från det så gick det bra! Jag red i början, travade lite över ett rör (haha fult det lät) och tränade på halter, fick dock bara till en bra galoppfattning idag (Petra brukar vara väldigt lätt att fatta galopp på annars), hon blev bara arg när jag försökte.
Men sen så hoppade jag av och longerade henne lite, det gick faktiskt super, hon var större delen av tiden relativt lugn, hon var bra i inkallningarna och byte av varv har hon blivit väldigt duktig på faktiskt. Eller ibland går byterna lite långsamt, men det är bara framsteg, med tanke på att hon gärna vill göra allt i superfart.
Sen longerade jag henne också lite över röret och avslutade med lite tryckträning.
Generellt sätt så var passet lyckat och min lilla bebis sköter sig som vanligt! :3
[godissugna pållar innan passet, petra har problem med att stå stilla]
[härligt med hovskägg.. mhm] skruttarna efter ridpasset:
Nu har vi även fått upp det nya Slow feeding nätet!
Idag har hästarna ätit sin första måltid inne i ligghallen! Eller ja, den är inte helt klar, väggarna saknas, men ändåå.
Det var först lite läskigt att gå in, fick leda in dem båda, matmutorna räckte inte, men när de väl var inne så visade det sig ju att det inte alls var så farligt.
Idag har vi också byggt vinterhagen (satt upp plaststolpar och dratt tråd) så nu är vi snart redo för vintern i alla fall!
Blev dock ingen ridning idag, dels för att det regnade väldigt mycket större delen av dagen och dels för att majoriteten av de ljusa timmarna spenderades av arbete. Vi "vände" boxarna, tog bort alla pissrester och fyllde på med nytt halmpellets, vi skruvade också upp karbinhakar som ska hålla hönäten på plats inne i boxarna (det har hänt att Petra har slängt över hönätet över boxkanten och sen inte kommit åt höet).
/Lisa
Idag kom jag att tänka på det igen: Hur kan folk behöva så otroligt mycket olika hjälpmedel för att kontrollera hästar.
Det är ju helt sjukt, att sätta på hjälptygel efter hjälptygel, starkade bett, spö och sporrar. Och det med "Men min häst MÅSTE ha det, annars kan jag inte rida han!!" Det tror jag inte ett dugg på. För då är det någonting annat som är fel, antingen har hästen blivit dåligt behandlad, och är rädd, eller så är det du som gör fel, eller så har den ont.
Att jobba från marken är bra för vilket som (Om hästen nu har ont får man ju kontakta veterinär.), för det får din häst att lita mer på dig. Och anledningen till att jag skriver mer och inte får din häst att lita på dig, är för att jag tror inte att människan någonsin kan bli en del i en hästs flock. Citerar från ett pogram på tv: "Vi kommer till hästen och luktar kött, för det är det vi har ätiti. Och sedan slänger vi upp ett dött djur på den." Den döda djuret är ju sadeln, och vi luktar ju faktiskt kött, hur ska hästen då kunna veta att vi inte ska äta upp den?
Ja, nu tappade jag ju helt ämnet som ni säkert märkte, men ni kanske fick er en liten funderare tack vare det, vem vet. Jag tycker bara det är så konstigt, att vissa kan rida och hantera sina hästar med knappt någon utröstning alls, medans vissa måste ha så otroligt mycket. Varför? Varför är det så? Hjälper vi verkligen hästarna alla gånger, eller hjälper vi bara oss själva? Gör vi det lättare för hästarna, eller lättare för oss?
Jag tycker det är fel, fel, fel. Vad ni tycker, får ni gärna skriva i en kommentar. Men jag vill att ni tänker. Hästarna gör så mycket för oss, och det är hemskt att se vad vi ofta ger tillbaka. Ni kan ju även ta er en liten titt på denna vidio:
ååååh, uppdaterar så himla dåligt just nu men har lämnat in min dator på lagning, så har inte riktigt "fri" tillgång till dator just nu.. :/
Men ska ändå försöka bättra mig lite!
Och för att göra detta inlägget lite intressantare:
Du heter: Lisa Matilda Linnéa Karlsson
Smeknamn: Lisa?? har inget direkt
Låt som när du är ledsen sörjer till? ingen specifik
Beroende av: sociala medier
Vad tror folk om dig? vet inte.. haha .. o.o
Stämmer det? - näe, antagligen inte, jag tror att dem vet faktiskt
Vad får du oftast komplimanger för? Inget specifikt
Hur imponerar man på dig? hmm.. är sig själv typ
Brukar du skratta för dig själv? haha jaaa...
Vad står det i ditt senast inkomna sms? orkar inte kolla, men nått från mamma tror jag
Har du haft sex idag: näe
Hur svarar du i mobilen: hallå?/hola?/hbjndfklmhtFG? <- nått i den stilen
Vem ringde du senast?: mamma eller pappa
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: mamma sa att hon hade slutar typ
Antal timmar sömn inatt: vet inte, sov lite av och an så det är svårt att räkna..
Sov du ensam: yes
Brukar du komma i tid: ja, avskyr att komma sent oftast, alla stirrar på en
Hur känner du dig nu: eeeh... trött eller nått, vill spela skyrim som fan, men har inte min dator..
Vanligaste färg på dina kläder: har ganska mycket färg.. så ja
Vad tycker du om fötter: inget speciellt, det är ganska bra för att de är smala.. och små
Vad saknar du: min dator.. som fan
Hade du en bra kväll igår: igår? var dryg inlåst på mitt rum halvsovandes/sovandes
Favorit dryck på morgonen: vet inte... ibland vill jag inte dricka överhuvud taget
När brukar du oftast gå och lägga dig: mellan 17:30-05:30 [typ, och ja, jag har räknat in både helger och vardagar]
Är du blyg?: väldigt sällan, men lite ibland i seriösa situationer
Sysslar du med någon idrott: rider lol
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: tror det
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: jadu..... ~inte ha mens~
Är du nöjd med ditt liv? de temps en temps [yeah french, how exotic of me!]
Är du bortskämd: lite kanske
Vad gör du i morgon: eeeh.. vet faktiskt inte riktigt, ska väl rida.. haha känner mig helt lost när jag knappt kan göra skolarbete...
Vad är det värsta du vet?: eeeeh.. vet inte, finns mycket som jag inte tycker om...
Har du bra vänner och äkta vänskap?: jodå
Vad är det finaste du fått?: hest
En speciell dag du minns: när vi hämtade petra/lämnade lukas
Du samlar på: inget .. samlade på stenar när jag var liten.. HAHA liv Vem ringer du när du är arg/ledsen: ingen, vill inte whina, tycker bara att jag e pinsam
När grät du senast: igår
Vad skulle du göra om du vann en miljon: åka till london och gå på en 1D konsert.. och så skulle jag spara å flytta till storbritannien ett tag
Vill du gifta dig: if i find "mr right" yeah
Vill du ha barn: tror det, lite tidigt att svara på nu dock
Är du musikalisk?: nej, tyvärr inte :((
Vad dricker du helst när du är törstig: cola <3
Bor dina föräldrar tillsammans: ja
Har du någon gång gråtit dej till sömns: många gånger
Ser du fram emot någonting just nu? onsdag, för då får jag förhoppningsvis tillbaka min dator :o
Sköter du skolan? så gott jag kan
Vad hade du för betyg förra terminen? har ju inte bara ett betyg?
Vad är det bästa du fått på ett prov? A
Vilket ämne var det? Svenska
Har du fått ig på ett prov? nej, skulle seriöst bryta ihop om jag fick det
Anser du dig vara intelligent? nej inte nånstans
Vilken har vart den bästa tiden av ditt liv? vet inte
Vilken va den värsta tiden då? vet inte
Har du haft sömnproblem? har det typ..
Vad gör du när du mår dåligt? klankar ner på mig själv, gråter, försöker sova
Frågade vad ni ville läsa om (frågade det på dayviews) och fick en hel del frågor och tankar, och där av ville några att jag skulle skriva "Allt om Prinson". Vet inte riktigt hur jag ska ta det, men jag får väll helt enkelt berätta allt jag kommer på, haha!
Hur Prinson haft det tidigare i sitt liv vet jag inte riktigt, och jag känner inte att jag har lust att skriva så mycket om det faktiskt. Jag vet bara att han har arbetat en del i skogen, och vissa gånger kanske lite för hårt. Jag tror han är född i Svenljunga, och har sedan gått från lite olika ägare, men jag är som sagt väldigt osäker på denna punkt, så låter det vara.
Jag träffade Prinson när jag ganska precis förlorat två sköthästar jag hade. Då var han väldigt stel i sina ben, pga av att han inte motionerades så mycket. Jag började rida och ta hand om han, och det blev bättre och bättre i benen, men det gick fortfarande upp och ner.
Våren 2010 tog jag hem Prinson. Jag ägde han alltså inte, utan han stod mest bara hemma hos mig, och jag kunde ta hand om han och rida han varje dag, vilket jag inte kunnat förut pga avståndet. Det var verkligen jätteroligt att ha honom hemma hos mig.
Jag som har vart väldigt för det med att rida engelskt, dressyr och hoppning och sådant, ville ju såklart testa det. Och gud, det slutade i kaos. Han sprang rakt igenom paddockstaketet, tog bettet mellan tänderna och jag hade inte en chans att stoppa honom. Såhär gjorde han mycket och många gånger, så fort jag gick in i paddocken. Det var väldigt krävande och jobbigt. Hösten 2010 skrev jag i vilket fall som helst på papprerna, han var min, min alldeles egna häst.
Jag började undvika att rida i paddocken mer och mer, det var inget roligt alls, och ofta när jag väl försökte så slutade det med att jag satt med tårar i ögonen på hanns rygg, jag var så trött, ledsen och till och med arg.
Jag red knappt något alls där sedan, bara korta pass då och då, och till slut gick det bättre, när jag som skrivet bara red korta pass då och då och inte krävde något av han.
Nu efteråt, har jag förstått, att det såklart var jag som gjorde fel. Alla som sett han säger att han är världens snällaste häst. Jo, det är han väll. Men, han är också en otroligt känslig häst. Om man kräver saker av han och han inte förstår det, så blir han jättestressad och orolig. Så om man vill rida han på ett bra sätt, gäller det att vara tydlig och noggran med att visa vad man vill, och såklart bestämd där till så man faktiskt visar att han måste försöka, han kan inte smita bara det blir lite jobbigt.
Nu för tiden rider jag knappt något alls. Lite barbacka då och då, och sedan tränar jag horsemanship och ofta är släpper jag honom lös i paddocken och leker "följa John", eller så får han hänga med löst ut i skogen på en promenad, det gillar han!
Det var jag som gjorde fel, jag krävde av han, och jag önskar jag vore mer vetande då. Men man lär sig ju av sina misstag!
Tyvärr så är det så att han blev vädligt tunn förra vintern, och han har svårt med att hålla sig i hull, men jag hoppas att det ska gå bättre denna vintern med hjälp av ännu mer mat och täcken. :)
Hoppas ni känner att ni vet lite mer nu, och om det är något ni funderar på, så är det bara att fråga!
Nu tänker jag lägga ner lite tid på att skriva om (som rubriken skvallrar om) hästrasism.
(Ja, jag har varit olydig och tagit bilder ifrån google - please don´t kill me)
Ja, vad menar jag då när jag säger hästrasism? Det här är något som jag tror att alla någon gång hört talas om, antingen för att de själva har åsikter av rasistisk karaktär, har vänner som har det eller sett det på internet t ex. När jag pratar om rasism inom hästsporten så syftar jag framförallt på olika raser och folks syn och fördomar om dem.
Har vi inte alla sett de ökända "travardiskussionerna" med alla möjliga synpunkter. De som talar nedlåtande om dem, de som hävdar att de är precis lika fina som vilken häst som helst och så klart de som säger att de aldrig ser eller hör någon som talar nedlåtande om dem och inte förstår varför folk vill framhäva att det inte är något fel på rasen.
Något som jag, som har två kallblod hemma, ofta stöter på är självklart idiotiska fördomar och förutfattade meningar om hur ett kallblod "är". Däremot syns inte kallblodsrasismen alls på samma sätt som den som handlar om travare.
Fått ganska många kommentarer som pikar valet av att köpa just kallblod. T ex att jag skulle vara avundsjuk på folks små, smäckra ponnyer - som om jag var tvingad att skaffa kallblod? - sen så har vi ju varianten när folk ömkar mig för att jag har tröga, tjuriga kallblod som jag inte kan komma någonstans i tävlingsvärlden - som om jag inte kunde tävla om jag ville, the problem is, I don´t want to - och något som svidit som allra mest:
"Ja, jag har ju i alla fall inte två arbetsdjur." - våra hästar är alltså inte ens värda att kallas hästar längre? Varför? För att de hjälpte oss att bygga det land vi lever i, därför att de hjälpte oss att överleva genom att i oändliga timmar jobba i skogen jämte sina bönder som de gick i vått och torrt med? Böndernas bästa vänner och något som var nödvändigt för att ens klara vintrarna eller ekonomin. Och hon kallade dem med nedlåtande ton för arbetsdjur? Jag förstår faktiskt inte.
(Ja, ni ser ju vilket arbetsdjur min oinkörda fjording är, usch så skamligt!)
Kommentarer som "Nej, jag vill inte ha en seg fjording!" eller "Nej, men jag vill ju tävla!" eller "Haha, skämtar du? Vad ska jag med en fet nordsvensk till? Lulla runt i skogen som en idiot?" är så fruktansvärt gräsligt. Förstår folk inte vad de faktiskt håller på med? Rasism? Något som är så fruktansvärt fel i de allra flestas ögon är helt plötsligt okej när det gäller hästar? För att de inte förstår att folk tycker att de är patetiska och odugliga? Jag tycker inte att det är okej när folk ser ner på någon bara för att de råkar vara födda som ett kall- eller varmblod.
Visst är de olika byggda, en tung ardenner fixar inte att hoppa en bana på 180cm för att de sliter så mycket (vilket det gör på smäckrare hästar också, men de är ändå 200-500kg lättare byggda) men en liten smäcker häst skulle inte kunna dra ett lass som väger ett ton i stället. Så vill man satsa på 180cm hopp är ardennern inte ett alternativ, men det betyder inte på något vis att ardennern är oduglig eller mindre värd som vissa verkar tycka. Men skulle du vilja rida lite dressyr, hoppa småhinder och rida i skogen (t ex) är ardennern ett strålande alternativ. Och samma sak åt andra hållet, vill du satsa på att dra tungt så är inte ett smäckert halvblod ett alternativ, men den är inte mindre värd för det; vill du däremot dra lättare vagnar så kan du precis lika gärna ha ett smäckert halvblod.
Det här förstår jag likväl som de flesta, men trots att hästar är byggda olika så betyder det inte att de bara passar till en sak, right? En travare kan du tävla i höga klasser med om man utbildar den som du kanske skulle göra med ett halvblod eller någon annan typisk tävlingshäst (syftar just nu på engelsk ridning) precis som du kan dra tungt med en fjording likväl som du kan välja att tävla i höga klasser i vad tusan du vill. Förstår ni vart jag vill komma? Hästen blir vad du gör den till, om folk inte ser potential i en fjording och tränar den är det klart som fan att den aldrig kommer bli en häst som hoppar 120cm men det skulle inte ett halvblod bli heller om det behandlades så, right? Sen finns det begränsningar och större potentialer, men varför ska man se ner på en häst som inte klarar vad det nu är folk gör på lika hög nivå som deras egen häst?
Vi människor är också lite olika byggda, men skulle någon säga att något rasistiskt och fördomsfullt om afrikaner, asiater, europeer, ja you name it - så tror jag att de allra flesta skulle reagera, många starkt och troligtvis tänka eller säga ifrån att det där är inte rätt. Så där säger man inte. Det där är rasistiskt och kränkande. Men det är helt plötsligt okej att döma djur på grund av ursprung och "ras"?
Visst kan jag förstå att folk gillar och attraheras mer av vissa raser än andra, här hemma i familjen älskar vi helt enkelt kallblod. Otroligt vackra, starka och friska hästar. Jag ser helt enkelt inte så mycket i t ex halvblod, utseendemässigt. Men jag skulle inte säga nej om jag erbjöds ett halvblod som var min drömhäst till psyket om jag hade pengar, tid och plats för jag dömer en häst efter individen och inte efter vilken ras den råkar vara. Men skulle jag välja utifrån utseendet så skulle det förmodligen vara en stor och kraftig shire- eller ardennerhingst för det är sådana hästar jag tycker är snyggast helt enkelt precis som jag attraheras av stora blåa ögon, långa och vältränade kroppar vad gäller människor. Men träffar jag en kort person med lite halvtråkiga bruna ögon och lite extra fläsk på magen skulle jag inte tacka nej om det var min soulmate.
Vi attraheras alla av olika saker men jag tycker aldrig att det är okej att nedvärdera, kränka och behandla någon illa på grund av ursprung eller ras, häst som människa (Misstolka inte det där sista, det finns inte olika raser människor, vad gäller raser syftar jag nu så klart på hästar). Det är fel, omoraliskt och absurt.
(Ja, texten är hemskt dåligt skriven, bara tagen direkt ur skallen men jag hoppas den är förståelig.)
Hej på er! Som ni märker på rubriken, så är jag rejält trött, haha, till och med så trött så att min överdrivna rubrik hade kunnat vara på riktigt.
Jag sitter i vart fall och kollar lite på reflexer, måste köpa lite mer faktiskt, man kan aldrig ha nog med sådant. Såklart kollar jag på rosa saker, nu när jag har ett sto, hehe.
Funderar lite på detta, i vart fall allt utom täcket som är lite onödigt då jag redan har ett relfextäcke.
Och en brösta har jag ju redan med, och benreflexer. MEN, det är ju faktiskt Prinsons, Hanna behöver ju med! (Okej, det var en väldigt dålig ursäkt att få köpa, eftersom jag har typ dubbelt sätt i benrelfexer.)
Okej, nu ska jag skriva om något annat än reflexer. Sitter som sagt och kollar runt lite, väntar på att mamma ska komma hem med pizza till mig, gottgott! HAde även ett jättebra åsiktinlägg jag tänkte skriva här, tror ni inte jag har glömt av vad det var jag skulle skriva om? SUCK.
Jaja, ni märker väll om det kommer upp något senare! ;)
Har tagit in pållarna nu, det är så blött i marken så det kan inte ligga torrt - det är den största anledningen till att vi överhuvudtaget tar in dem för de måste få sin djupsömn. Jag tog in dem ensam och innan har jag alltid tagit in Petra först och Fiona efter henne, men idag provade jag att leda båda tillsammans (Jag gjorde det klart för Fiona att jag gick emellan och att sparka på Petra inte var något alternativ.) och det gick förvånansvärt bra, båda höll sig på varsin sida om mig och i dörröppningen skickade jag bara in Fiona i sin box och tog sedan in Petra i sin.
Sen så satt jag en stund i Fionas box och bara njöt av den lugna tillvaron och det mysiga ljudet av tuggande hästar. Det är lätt att finna ro när man är där nere, glömma allt jobbigt och bara vara.
Kan ju berätta lite mer om gårdagens pass, eftersom det blev lite slavrigt av mig igår, förlåt för det. :)
Vi gick i vilket fall en promenad, jag och min tränare, och Hanna såklart! Det gick väldigt bra, hon pratade på och berättade om olika saker jag kunde göra om Hanna inte ville gå, och på tillbaka vägen om hon var för ivrig, och inte ville lyssna på mig när jag bad henne att stå stilla. Jag lärde mig väldigt mycket bra som det ska bli roligt att träna på! :D
När vi kom hem igen var det lite tid över, så vi gick igenom lite tryckövningar. Fram, bak, höger, vänster, upp och ner. Hon lyssnade ganska bra, och med lite övning blir det säkert ännu bättre! :)
När jag red Prinson började det bli mörkt, och jag var väldigt trött. Han lyssnade dåligt, och ville mest bara hem igen, så jag blev lite besviken, det var inget toppenpass, men det blir nog bättre nästa gång! :)
Juste, det var en annan sak med, jag tänkte ta upp. Jag är ju ganska snål på bilder, som ni säkert har sett. Och tyvärr får ni nog räkna med det, jag skriver här mest för min egna skull, för jag sedan ska kunna läsa igenom våran utveckling och så, och om jag inte har tatt några bilder på just den dagen, eller har någon speciell jag vill visa, kommer det nog tyvärr inte komma så mycket bilder. Men ni har ju alla Elins fina bilder! :D
Haha, stavad det ens så? (rubriken.) Men nu kommer i vart fall lite bilder sedan jag och min kompis var i Liseberg. Som ni säkert kommer se så är det inga toppenbilder, men jag är helt okej nöjd med dom eftersom jag bara har en vanlig liten smidig kompaktkamera. ;) Ge gärna kritik, både vad jag gör bra, och vad jag kan göra bättre! :)
sopat, fyllt på nytt hö, blött upp mat, osv. Ja, jag tycker nog lite synd om mig själv, och ja, jag är hur trött som helst... Men träningen med Hanna idag gick i vilket fall som helst jättebra. Hon skötte sig för det mesta (;)) och lyssnade bra. Jag lärde mig en hel del nytt. :) Satte mig sedan lite på Prinson, kändes inte riktigt bra, hade kunnat gå mycket bättre.
Haha, gud vilket tråkigt inlägg. Men nu vet ni lite i vart fall, skriver nog mer imorgon när jag är piggare!
Tidigare i kväll så var mor, far, pållarna och jag ute och promenerade i ca en timme i mörkret. Riktigt mysigt och uppfriskande. Är så trött just nu, både fysiskt och psykiskt, men promenader gör gott. Det gäller bara att få tummen ur, sluta lipa eller sura av trötthet och komma ut för då mår man ju sååå mycket bättre.
Krönika - Vad är det för fel på den svenska sjukvården?
I och med att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om och känner att jag vill uppdatera något så tänker jag dela med mig av en krönika som jag skrivit, det är ett skolarbete och den handlar om den svenska sjukvården.
So here it comes:
Vad är det för fel på den svenska sjukvården?
Ofta hör och läser jag klagomål som sker kring den svenska sjukvården, någonting som får mig att fundera lite på vad som kan vara så dåligt inom sjukvården. Det är allt mellan himmel och jord, för långa väntetider på akuten med en bruten tumme till olika sorters misstag som olyckligtvis ibland leder till döden. Här bjuder Mary Mårtensson, skribent för Aftonbladet, på en artikel om just ett sådant dödsfall (2012-09-09) där Robert, 2 år, dog av svininfluensa då han inte blev testad för det. Ständigt ska folk ha någonting att klaga på och varför då inte på sjukvården? Vad är det för fel på den svenska sjukvården?
I princip allt jag läser om i tidningar och hör på nyheter som gäller vår sjukvård är negativt. Varför är det det enda jag ser? Är sjukvården faktiskt dålig? Eller är det bara dåliga nyheter som säljer? Media vill tjäna pengar och det gör de inte med artiklar om ”Sjukvården räddade livet på Sandra”, det lockar många fler läsare med artiklar som ”Johan, 45 år, dog av blodförgiftning på grund av läkarmiss”. Så på grund av att media väljer att fokusera på allt negativt med vår sjukvård så göms allt positivt undan. Det försvinner in i bakgrunden, bannade att inte få synas för den negativt tänkande mänskligheten. Människan tenderar att fokusera på allt ont allt för ofta.
Ett av de vanligaste klagomålen jag stött på är väntetider. Folk som fått sitta i timmar på akuten med sina sår, i behov av stygn, och de har väntat och våndats. Gud, stackars satar, det måste vara hemskt smärtsamt att sitta där och ha ont i flera timmar med läkarna så nära inpå. Men vet ni varför ni måste sitta och vänta i flera timmar med små, svidande köttsår? Jag kallar det prioritering. Kommer det in någon med en hjärtattack på akuten där du sitter, vem tror du de prioriterar? Människan vars liv är hotat, ett hot som växer sig allt större för varje sekund eller tror du att de väljer människan med såret som behöver sys?
Visst är det smärtsamt, men du överlever. Det gör kanske inte personen med hjärtattacken om de väljer dig före. Förvisso, det skulle skapa mycket intressant rubriker om de prioriterade såhär: “Stefan,56 år, dog av hjärtattack när läkarna blev tvungna att sy några stygn på Jonas hand.”
Visst är det hemskt när folk dör och visst känns det extra hemskt när det hände på grund av en läkarmiss, ett simpelt misstag. Alla gör misstag, även sjukvården. Det är bara det att det blir så mycket värre när en människa miste livet på grund av ett misstag. Men alla ska vi dö, förr eller senare och alla kan inte räddas, tyvärr.
Men tänk istället på hur otroligt många liv läkarna räddar, hur många liv de förbättrar varje dag. Det är så mycket fler liv som räddas än det är som dör på grund av någon läkares misstag. Utan läkare hade så många fler människor dött varje dag, så många människors liv hade försämrats till botten varje dag. Jag tycker att vi ska vara tacksamma för det, att vi får så många chanser och förlängningar i våra liv.
Något som sjukvården behöver är dock fler, välutbildade personer och pengar för att kunna anställa dem. Det finns för lite personal på sjukhusen helt enkelt. Något som gör att du kanske måste sitta tre timmar extra med din såriga hand i väntan. Hade det funnits mer som var villiga att arbeta i sjukvården så hade väntetider minskats likväl som misstagen.
Eller vänta lite nu! Finns det inte villiga? Finns det inte oändligt många utlänningar som kommer till Sverige med fantastiska läkarutbildningar men som inte får något jobb därför att..? Därför att de inte är födda i Sverige. Skulle fler kompetenta människor tillåtas att komma in i sjukvården som läkare, sköterskor eller ambulanspersonal skulle jag kanske inte se så många artiklar om hur sjuksköterskor blir tvungna att jobba så mycket övertid att de måste sluta för att de inte orkar längre.
Och ifall personalen inte blir så överansträngda som de ofta blir idag så skulle misstagen minska när folk inte hade så många arbetstimmar som tröttade ut dem.
Så vad finns det egentligen att klaga på bortsett ifrån personalbrist? Vi får gratis sjukvård av fantastiska läkare och sköterskor, läkare som prioriterar de dödssjuka framför dem som har ofarliga men ibland smärtsamma åkommor. Kanske hade jag ändrat åsikt om jag var en av de människor som förlorat någon de älskar på grund av simpla misstag men onekligen räddar läkarna liv.
Jag hade varit död vid 15 års ålder utan sjukvården. Min mamma hade dött för två år sedan, min morbror och mormor hade också strukit med för drygt ett år sedan, men de dog inte, de lever och mår alldeles utmärkt. Varför gör de det? På grund av vår fantastiska sjukvård. Så jag frågar igen; vad är det för fel på den svenska sjukvården?
Eftersom hela jag bara älskar att planera, har jag kommit på och satt upp lite mål för Hanna. Vissa som jag vill lyckas med ganska snart, och vissa längre in i framtiden.
1. Att finna framåtbjudning bort från stallet och inte vara beroende av andra hästar. Ni förstår kanske varför? :) Dels för att jag ska kunna rida ut på henne själv längre i framtiden, och kunna jobba med henne för övrigt utan att hon ska bli stressad över att hon är ensam. Vill även att hon ska kunna tycka det är roligt att promenera med bara mig som sällskap, och inte stanna titt som tätt.
2. Kunna köras. Det är egentligen bara för mig att börja komma igång med det, och ta tag i tömkörningen. Efter att ha tömkört henne några veckor kan jag ju faktiskt börja med körningen, vilket jag tycket är ett bra sätt att bygga upp kondition och muskler på samtigit som hon faktiskt är en draghäst, och gillar att dra.
Haha, det var de målen jag kom på nu och ska jobba med just nu. Ridningen har jag inte tatt tag i, för jag vill att hon ska få upp konditionen och musklerna först, innan jag sätter mig på henne. Längtar som en tok tills jag kan rida min lilla tjej! Men medans så är det en massa annat roligt arbete som ska göras. :))
Så ser veckoschemat ut, sedan beror det lite på läxor & prov i skolan och vad vi orkar, + vädret. Brukar ni bry er om vädret eller kör ni på ändå? Haha, om det är spöregn och iskallt kan jag ju avslöja att jag inte är jättepigg på att gå ut..
Idag så gick jag i vart fall en promenad med hann och longerade lite i rep och repgrimma. Var ensam med henne (varken Prinson eller någon människa med.) och det gick riktigt bra! Hon skötte sig hur bra som helst och visade till och med lite framåtbjudning på väg bort från stallet. Duktig tjej! :D
Nu ska jag mest ligga och slappa och vila, är hur trött som helst!
Nu är hästmässan 2012 över, och det känns faktiskt lite sorligt. Har haft två helt otroligt UNDERBARA dagar, men mycket skratt, roligheter och kunskap. Träffat, sett och lärt av väldigt många duktiga hästmänniskor, trevliga människor som ler och är jättetrevliga.
Jag känner bara en wow-känsla över allting, det är verkligen så häftigt, och jag trivdes SÅ bra. Jag har bestämt mig nu, på riktigt, från att vela fram och tillbaka, jag vill jobba med hästar. Jag vill vara omgiven av dessa underbara djur, och lika underbara människor, hela tiden helst. Jag vill ha den där känslan i mig hela tiden, som jag hade igår och och i fredags, den var fantastisk.
Såklart köpte jag även lite saker:
En remont nosgrimma till Hanna.
Stövlar till mig själv. :)
Och ett sådant sätt i blått + matchande piké. Blev även ett par blå ridstrumper från JH collection och lite annat smått och gått, mängder med papper, som vanligt på mässor? Haha.
Så om ni någon gång har möjlighet att gå på hästmässa, DO IT! Som sagt, det är underbart, och det kan jag säga tusen gånger om känns det som, haha.
Är så sjuuuukt trött! Helt underbart med helg nu, dessutom är mamma och pappa borta fre-sön så Lisa och jag är ensamma hemma :D Imorgon kommer två fina väninnor hit och så ska vi ha film- och myskväll, de bor bara några kilometer bort så vi ska rida bort med hästarna och "hämta" dem, så får hästarna sin motion också.
Nu skall jag spela Skyrim, sen blir det chips och cola!
Wihoooo, idag är det första dagen på hästmässan i borås! Känns jätteroligt, ska bli jätteroligt! :D
Såhär ser dagens schema ut:
Massor med saker som verkar intressanta. Haha, anteckningsblocket åker med! Ska försöka hinna med att anteckna lite mellan allt, som jag kan läsa igenom sedan och så att min lilla hjärna inte blir allt för överansträngd.
Kameran åker såklart med också, så förhoppningsvis kommer ni få lite bilder ikväll/imorgon eller någon annan dag. Tyvärr får ju hästarna stå både idag och imorgon, men dom överlever nog!
Bloggade inte igår, var i skolan och sedan kom en horsemanshiptränare hit och tränade mig och Hanna, och sedan var hjärnan helt full med ny kunskap, och jag orkade inte riktigt sätta mig varken här eller på dv och skriva om hur det gick, så gör det idag istället. :)
Vi satte på henne rep och repgrimma och började gå mot en äng som är en bit från vårat hus, det gick bra och hon lyssnade väldigt bra på mig, men hänge och tryckte lite mot mig. Sedan när vi kom till ängen så skulle jag skicka ut henne på en volt. Det gick sådär, hon hade en väldig massa energi, drog och höll på för att komma tillbaka till stallet och Prinson.
Jag bad att Alexandra, som tränaren heter, skulle ta henne lite, då jag inte riktigt vet hur jag skulle hantera situationen. Alexandra jobbade med henne en kvart kanske (riktigt roligt att kolla på!!), och hon bara sprang och sprang, försökte sticka iväg flera gånger, ville inte samarbeta alls och lyssnade inte direkt bra, men sedan lugnade hon ner sig efter ett tag, och ställde sig och tuggade = med att hon funderade och tänkte på vad det var Alexandra ville av henne, vad det var hon försökte göra osv.
Hon gick fram till mig och så fick jag ta över. Det kändes lite obehagligt vissa stunder, då hon försökte dra iväg med mig med ibland. Men i slutet gick det jättebra, och jag lärde mig massor med saker, och hur jag ska hantera olika situationer, härligt! :)
Så idag ska jag nog bara ta en skrittpromenad med henne, för hon blev väldigt svettig igår, och sedan borsta henne noggrant. :) Men, nu har jag no (har faktiskt pluggat i typ 40 minuter, så behövde en paus.), så får återgå till det.
En bild från när jag tränade ensam med henne i tisdags. :)
Idag har Lisa och jag ridit på vår grannes äng, Fiona var jätteduktig. Hon tycker över lag inte att det är speciellt roligt och vill ha en väldigt god anledning till att gå någonstans om det innebär att gå där självständigt och flera gånger på raken.
Så vi har allt fightats litegrann men det gick ändå väldigt bra, är jättestolt över oss båda två. Jobbade mest med svängningar med minimal tygel samt stanna och fram för vikt. Sen har jag jobbat lite i trav och kört igenom några galoppfattningar. Yuppyupp, det var en kort sammanfattning på vad min gris och jag gjort idag.
Eller, så tar man och köper ett helt vanligt schabrak från Hööks. Det går exakt lika bra att rida med, jag tror faktiskt inte hästen känner så stor skillnad, så länge det inte är ett schabrak som inte har någon som helst passform vill säga.
Men hur viktigt är det med märken? Jag tycker faktiskt det är sorligt, jag får en känsla inom mig, som jag inte vet riktigt hur jag ska beskriva. Vi kan säga som så, att det är ingen bra känsla.
Jag rider med hööksschabrak, ullaredsridbyxer, ärvd stalljacka, 199krs träns, begagnad sadel osv. Och jag ska inte säga att jag inte bryr mig om märken, för då ljuger jag. Och jag ljuger också om jag säger att jag inte tycker det spelar någon roll hur utröstningen ser ut. Men jag tycker det är orättvist faktiskt, jag tycker det är orättvist att så många har så otroligt mycket olika märkeskläder, åker på tävlingar varje helg, har tre fina ponnys. Det som skär lite extra, är att dom oftast inte fattar vilken tur dom har! Det finns så många, som bara önskar sig en häst. Men dom har inte möjlighet till det. Kanske har inte familjen råd, dom bor i stan, har många andra syskon oav. Jag är jättetacksam att jag har mina två hästar, men märkesutröstning på eller inte.
Och jag vet, att det faktiskt finns folk som trycker ner andra som inte har lika dyr utrösting som dom själva. Men HALLÅ, dags att vakna! Det är ju fruktanssvärt!
Jag betalat inte 700 för ett schabrak, hellre "slösar" jag de sakerna på saker som får hästen att må bra, och inte bara får mig att må bra i 3 minuter över att jag fått en till dyr märkessak. För jag har lärt mig, att det spelar ingen roll hur mycket saker man än har, man blir inte lyckligare för det, man blir lycklig på det lilla men rika, rikt på kärlek. Så, istället för att slösa pengar på märken, så slösar jag dom på Natural Horsemanship lektioner och ridlektioner, allt för att lära mig mer så jag på allra bästa sätt kan ta hand om de undebara vänner som står i just min hage.
Vad tycker ni? Om ni nu förståt något av detta virriga inlägg, haha.
(Notera att jag är medveten om att jag särskrev i rubriken)
(Notera också att jag inte skriver texten för att håna folk eller kasta alla över en kant, men det är ett faktum att särskrivning är väldigt vanligt i text och jag ser det dagligen på internet.)
Ja, som ni säkert förstår ska jag nu tillägna ett inlägg till att skriva om särskrivning. Så, vad är särskrivning då? Det är när man plockar isär ord och skriver dem som två ord när det i själva verket bara är ett ord. Särskrivning handlar alltså inte alls om när folk skriver dåligt/efterblivet som jag har märkt att en hel hög med människor associerar ordet särskrivning med.
Sär=Isärskrivning inte sär=sär/efterbliven skrivning.
Varför särskriver folk? Är det en fråga om allmän okunskap och ignorans? Eller är det influerat av det engelska språket där många ord plockas isär?
Särskrivning är i alla fall något jag stör mig något fruktansvärt på, hur svårt är det? Egentligen? En "skum tomte" är inte samma sak som en "skumtomte". Plockar man isär ord som inte ska plockas isär bildar orden helt nya meningar som ofta inte ens hör ihop med det personen faktiskt vill säga.
Nu ska jag göra mitt bästa här nedan för att särskriva riktigt brutalt i en egen liten mening och sen skriva den igen utan särskrivning för att verkligen visa hur fult det är (förlåt men jag spyr lite inombords ibland när jag ser det):
Med särskrivning:
Idag har jag ätit stekt kyckling lever, det var jätte äckligt och jag blev mat förgiftad så då fick jag åka till sjuk huset där en brun hårig sjuk sköterska tog hand om mig.
Utan särskrivning:
Idag har jag ätit stekt kycklinglever, det var jätteäckligt och jag blev matförgiftad så då fick jag åka till sjukhuset där en brunhårig sjuksköterska tog hand om mig.
Lägg märke till att trots att du särskriver så går texten att förstå, däremot framstår jag som ett pucko med noll språkbegåvning och texten blir betydligt svårare att hänga med i då man själv måste vara aktiv och sätta ihop orden om man är som jag och läser det som det skrivs.
T ex skriver någon "skum tomte" så tänker jag inte automatiskt "skumtomte" utan faktiskt vad som står och skumma tomtar är ju lite otäckt.. Jag menar, jag vill inte ha en skum tomte i närheten utav mig.
Jag tycker personligen att det är ganska sorgligt att så många skriver så fruktansvärt dåligt över internet idag, jag hoppas verkligen inte att folk lämnar in svenskauppgifter (eller svenska uppgifter som många skulle välja att skriva) som ser ut som det gör över internet där folk inte kan stava eller har kunskaper om den mest simpla grammatiken. Folk som läst svenska i många år och är i min ålder skriver många gånger som småbarn, invandrare eller dyslexier utan att vara det. No offense till några av de jag nämnde, jag förstår det om man faktiskt är något utav det men är du en 17årig människa som läst svenska i... Jaaaa.. 10-12 år? Borde man då inte kunna stava, skriva relativt grammatiskt korrekt och veta att en "skum tomte" inte är det samma som det populära julgodiset "skumtomte"?
That´s it, people - sluta särskriv, lägg ner tid på att lära er skriva okej och stava rätt!
(Yes indeed, texten vandrade iväg till andra språkliga fel som ofta dyker upp. Bara för att jag blir galen på det. Jag kan medge att folk som skriver dåligt, svär som idioter för att de inte kan sätta ord på sina känslor på andra vis och särskriver de allra simplaste ord är i mina ögon fruktansvärt avtändande. Förlåt, men så är det.)
Nu kommer det komma upp lite saker som jag vill ha. För det är nog bättre att skriva vill ha än önskar mig, då jag egentligen faktiskt tycker min kära mor och far gett mig alldeles för mycket än jag förtjänar alla gånger. Ett stort tack till dom för att dom ger mig chansen att göra det jag älskar, jag har verkligen tur som har både dom och mina kära hästar!
Bara älskar fäget på detta schabrak, så snyggt! :D Kanske något till våren? ;)
och en westernsadel, min dröm typ, hehe. Ska ta och spara mig till en begagnad hade jag tänkt!
Och det två understa, de har jag verkligen fastnat för. Tycker de är riktigt snygga, och speciellet tillsammans! :D
Jag känner att jag är väldigt påhittig med rubriker jag!
Idag har jag ju vart i skolan (nähä?), kom hem kvart i fem och då åt jag och bara var någon timma, sedan gick jag ut till stallet. Har fixat allt hö, kraftfoder till Prinson och flyttat över våra kossor till samma hage som hästarna går i. Gav faktiskt bara Prinson sin mat och klappade lite på dom, sedan gick jag in. Lite elak kände jag mig allt, men dom kan få vila helt från både träning och mig idag, haha.
Och det regnar.. Suck, suck, suck! Vad trött jag blir på det! Men imorgon tänker jag fasen ge mig ut och tömköra Hanna en kort tur ändå, även om det så spöregnar! (jag kommer antagligen ändra mig imorgon..)
Tyvärr blev denna bilden suddig, men jag tycker att hon var helt fantastisk fin min lilla dam, så ni får den ändå! :)
Idag har jag varit hemma ifrån skolan och sovit då jag typ.. Sovit en ren timma i natt.. Resten har bestått av allmänna panikkänslor och mardrömmar. Hoppas jag kan sova i natt i alla fall..
Sitter i skolan nu, har typ fri tid eller vad man ska kalla det, haha xD Idag är en lång och seg dag, slutar inte förns tjugo i fyra och är inte hemma förns typ halv fem. Åh, det är så drygt att komma hem så sent! Och när man väl kommer hem är man hur trött som helst och orkar ingenting, haha.. Ja, jag är nog lite av en klagomänniska idag..
Tänkte lägga upp en "önskelista" här sedan med, håll koll efter det om ni vill se! :D
Idag har jag faktiskt varit ute och fotograferat en stund, det var ett tag sen senast. Planerade egentligen att fota lite mer bilder på höstlöv och annat härligt men det blev så dumt när det blåste så pass mycket som det gjorde idag. Så det blev mest bilder på hästarna ute i hagen.
Här kommer de som är minst skamliga i alla fall:
Har försökt mig på en del närbilder, det är sjukt svårt! Men det blir ju så härligt om man får till det, sååå, träning ger färdighet!
Hon har i alla fall tappat det värsta hullet hon la på sig i somras... Längtar till hennes svans växt ut helt också... Det vita "ytterlagret" var ju helt bortklippt när vi köpte henne och det har nog växt 50 cm kanske.. Ja, man ser ju vart det slutar. Så det ser fortfarande lite avklippt ut.. Svansen kommer ju bli helt ljuvligt tjock sen med tanke på hur tjock den är nu!
Min vackra tös. <3
Mer saker jag längtar till är att Petras man ska bli vildvuxen! Ser så sjukt bajsigt ut nu när den fortfarande är rätt så rak..
Hej på er! Idag har det vart riktigt fint väder, ganska kallt men solen har lyst, så skönt! Tänkte jag skulle skriva om dagens träningar med hästarna. :)
Hanna: Hanna fick väll tre olika träningar idag, kan man väll säga, haha. Först, så gick jag och min kompis Elin, men Prinson i skogen, då fick hon träna på att vara ensam. Det gick väll bra, inga staket söndriga i vart fall. ;) Hon gnäggade och skrek ju en del, men tyckte ändå hon var jätteduktig! :)
Sedan skulle vi leda hästarna till en annan hage, då satt jag faktiskt på henne barbacka när pappa ledde henne! :) Det gick jättejättebra, hon verkade inte alls tycka det var konstigt. :)
Och sedan gick jag en promenad med Prinson på eftermiddagen igen, då fick hon med vara ensam, det gick bra det med. :)
Prinson: På förmiddagen red jag lite på han, barbacka och med hackamoret + westerntyglar. Han var så duktig så, som vanligt! Och nu på eftermiddagen gick jag bara en kort promenad i skogen, ville ha lite tid ensam med min Prins. ♥
Detta får bli ett inlägg utan bilder, då min dator inte vill fungera som den ska, suck..
Håhå, känner mig lite duktigt, har gjort klart 3 uppgifter denna helgen och har fortfarande en del att göra idag. ååh, är så sjukt trött på skolan ibland känner jag, jag blir så otroligt stressad av den ..
Men aja vet inte riktigt vad jag ska skriva så tänkte ta å göra:
5 sanningar om mig
1. Jag har kroppskomplex
2. Jag sätter för stor press på mig själv
3. Jag är väldigt självkritisk och självdiskriminerande <- bra kombo
4. Katter är det allra bästa som finns, vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan pissarna
5. Jag vill bo i Storbritannien nån gång i mitt liv
Är härligt trött i kroppen nu efter en och en halv timmas promenad i skogen i lera, vatten och halvsvår terräng. Känns bra att hästarna fått komma ut i skogen, de tycker det är så härligt så! Dessutom upptäckte vi nu att det inte var så farligt lerigt som jag befarat så det borde gå att rida där. Framförallt i och med att våra hästar är barfota vilket gör att de känner underlaget och går bättre och trampar upp mindre då hästskor skär igenom marken mycket tidigare än vad en platt hov gör. Just nu känns det som att det kryper älglöss överallt på mig.. Fyfan, så jävla vidriga är de.. Hade en i håret förut... Bortsett ifrån promenaden så tog mamma några bilder på Fånisen och mig. En liten bildidé som jag haft ett tag nu och velat genomföra innan alla löv faller av. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig så jag ska nog göra något nytt försök snart... Här kommer de som blev minst dåliga i alla fall. Idén var att gå med armen över ryggen på henne för att få ett "vänskaps"intryck. Men Fiona gillar gräs mer än hon gillar mig så det blev lite svårt, därav att min högra axel är framskuten. Men men, bildkvalitén i sig blev bra, nu vet jag i alla fall vad jag ska bättra om jag provar igen. Egentligen borda jag ha gått på hennes vänstra sida här t ex i och med mammas vinkel.
Hej på er! Först, förlåt för dålig uppdatering, har varken haft tid eller ork, men ska ta tag i det! Och, för det andra, idag har jag, Prinson, min kompis Elin och Hanna vart ute i skogen på en promenad! Var jättehärligt, speciellt eftersom solen lyser för första gången på något som känns flera dagar..
Hanna skötte sig ganska bra, jag tycker att hon "hänger" lite i min arm, men det går nog bort med lite träning. :)
Igår blev det lite longering med repgrimma och rep, bara i skritt. Bad henne stanna genom att bara andas djupare och lugnare, samt "knyta" handen som är närmast henne runt repet. Det lyssnade hon toppen på med, och det var jätteroligt. :)
Nu ska mor min och jag ut och promenixa med pållarna. Vet inte riktigt vart vi går, men det är väl inte omöjligt att vi sticker ut i skogen om hon kan tänka sig att bli lerig, hehe. Ska gå ut och hämta dem och pyssla om dem nuu innan vi sticker.
Dagens pass var HEMSKT och slutade i tårar. Skriver om det någon dag, inte just nu bara.. Ska ta och sova snart, vila och försöka ta nya tag imorgon. Alla hästarna mår bra, jag mår bra jag med, bara psyket som är lite rubbat för tillfället.
Igår skulle jag ju ha slutat kl. 13.10 men fick sluta 15.40 istället på grund av att vi hade orientering och temadag, men idag har jag ingen skrivkurs (mitt individuella val är en kurs med "skrivande", mycket givande och roligt) eftersom vi för tilfället är uppdelade i två grupper, de som vill skriva en uppsats och de som vill skriva en längre text (längre novell, kortare roman) och jag skriver en längre text. Sååååå, idag ska uppsatsgruppen ha lektion och jag har imorgon istället.
Vilket i sin tur innebär att jag slutar 13.40 vilket innebär att jag kan ta en buss hem som går 14.05 - happyface
har precis gjort engelskaprov, det gick väl helt okej. fick hjärnsläpp på några saker dock, uscha. aja, så länge jag blir godkänd så är jag relativt nöjd!
Idag hade vi orientering.. Det var typ som ett prov, det är obligatoriskt att klara den för att få godkänt i idrott. Har inte sett fram emot det, men nu är det över! Och det gick riktigt bra, vi tog förvisso den banan med minst kontroller. Men för oss (vi var fyra - inkluderat mig - i vår grupp) så är liksom inte "hitta på kartan-grejen" problemet, vi hade nog kunnat hitta de andra kontrollerna också men vi är för långsamma... Hehe.
Orientering är egentligen ganska roligt om man bara får tummen ur och koncentrerar sig, framförallt eftersom att jag gång på gång förvånar mig själv med att faktiskt kunna läsa kartan och dessutom är ganska bra och självsäker på det. Så det var kul, men jag blev riktigt trött efteråt. Hade träningsvärk innan och att promenera i en 2km uppförsbacke ovanpå det gjorde inte saken bättre. Men det känns skönt att ha rört på sig.
Dessutom var det ganska lerigt i skogen, inte riktigt så lerigt som här hemma men ändå lerigt med många pölar. Och standard mig är så klart:
"Oj, nu läckte det in en liten kall droppe i min lilla sko. DÅ KAN JAG LIKA GÄRNA GÅ I ALLA VATTENPÖLAR, WIIIIE" Såååååå, mina fötter blev.. Väldigt blöta (Tack Miriam som lånade ut torra strumpor till mig som jag kunde ha under mina raggsockor när de var de enda torra strumporna jag hade <3) Några gånger gick jag i lite större pölar.. Som visade sig vara lite djupare än jag tänkt.. Hehe, någon gång var det nog 30 cm djupt i alla fall med sugande lera på bottnen.. Så jag blev lite rädd och gick upp på en smal, torr remsa och akrobaterade mig till torra land igen - SKILLS.
Det är ju kul att gå i vattenpölar (för övrigt kan jag informera om att jag hade gympaskor = inte speciellt vattentäta) just när man gör det, men det är mindre kul sen efteråt när fötterna är som russin, kliar och är leriga.. När Elin hamnar i "I am a little child"-mode så har hon svårt att tänka på konsekvenser av olika typer av barntypiska beteenden så hon får skylla sig själv.
En fin liten bild på Fiona ifrån i vintras när jag provade på löslongering (som för övrigt gick förvånansvärt superbra) för första gången. Ni får en bild så att mitt inlägg inte ser lika deprimerande ut.
Idag skulle jag ta ut Prinson ur hagen, och bad snällt Hanna att flytta på sig, genom att trycka henne lätt på bogen. Då lägger hon öronen bakåt, trycker sig förbi mig och står halv irriterat och glor på mig. Jag ber henne igen att flytta på sig, då försöker hon bita mig, och jag, som turligt nog inte blir rädd eller ens nervöd i sådana situationer, tar ett steg mot henne, och "ryter" till mot henne.
Men detta ska naturligtvis inte räcka. Hon väner sig kvickt som en lemur (haha, vad tusan fick jag lemur från?) och lyfter ena bakbenet, fortfarande med öronen slickade bakåt. Som tur var, kom hon väll på något, och sparkade inte. Men det var verkligen nära. Och om hon hade sparkat, så var det ju tur med att jag stod såpass nära (stod nästan precis bakom henne) och att hon inte hade fått så mycket kraft då.
Det var verkligen inte trevligt, men efter detta gick det ändå någorlunda bra. Tränade med henne lite i vår enorma box, men grimman på, att hon skulle flytta sig när jag bad henne, det gick någorlunda bra men hon var allt bra sur på mig! ;)
Eftersom jag gillar denna bilden får ni se den igen.
sry för dåligt uppdatering, har ingen direkt ursäkt för det haha...
Men i alla fall, Elin, mamma och jag har precis kommit hem ifrån en liten promenad i mörkret med pållarna. Det var jättemysigt och pållarna skötte sig duttit så klart! I alla fall jag behöver dock träna lite på ledningen med Petra, hon går gärna iväg snabbt och knör lite, inget stort, men ändå nått jag vill får bort så att det inte utvecklar sig.
Otroligt charmig reflexbild, tagen med mobil!
Men i alla fall, ska se på xfactor och sen plugga lite till hade jag tänkt!
Nu har jag nyss gjort färdigt matteprovet. Så skönt att få det gjort, och det kändes faktiskt bra.
Imorses gjorde jag och Hanna ett litet "framsteg". Hon är ju fruktanssvärt beroende av andra hästar (vilket blir väldigt jobbigt.), men idag ledde jag henne från hagen till stallet (där Prinson stod.) och det gick jättebra, hon var helt lugn och stannade till och med och åt lite gräs. Vädligt härligt att kunna ta det lugnt och avslappnat! :D
Vet inte om hon ska få vila idag med eller om jag ska gå med henne. Hon har kommit till ro mer och mer nu, och verkar inte alls tycka det är jobbigt att vara på nytt ställe eller så längre, haha, tre dagar tog det! ;) Får väll se när jag kommer hem om jag orkar, hehe.
Blir kanske att hämta ett sådant här fleecetäcke till henne idag med! :D (Bild lånad från dressyrmupparna.)
Tisdag: Ut med Prinson på en kort promenad, Hanna får stanna i hagen. Ryckta och pilla med båda hästarna.
Onsdag: Ta ut Hanna på en kort promenad, ensam. Om jag har någon kompis med mig tar vi med Prinson med.
Torsdag: Promenad med Hanna, Prinson vila.
Fredag: Hanna får vila, Prinson vila.
Lördag: Tömköra Hanna ensam.
Söndag: Promenad/Vila.
Så ser min veckoplanering ut för tillfället. Det kommer säkert bli ändingar i det, och Prinson kommer få gå ut mer om tid finns osv. Tror dock inte han klagar av att bara få stå och äta och gotta sig. ;)
Haha, skulle skriva "hej på er!" men känns som jag alltid gör det, så får väll börja med något annat! ;)
God kväll på er! (x'D)
Idag har jag vart i stan med mor min, fick köpt kornkross, betfor, olja (till Prinson), och morötter till hästarna! Tror det blir jättebra, ska köra med det ett tag nu. :) När jag kom hem så gick jag ut i stallet och fixade hö för kvällen och morgonen, blötte betfor, sopade stallgången, mockade osv. Sedan gick jag in och pluggade som en tok i 1 och en halv timma! Åh vad skönt att ha det gjort..
Och nu har jag vart ute i stallet igen. Klippte Hannas svan, den släpade nästan i marken och på så sätt blir det jättelerig i våra hagar, så kapade den 1,5 dm typ. Åh, jag som älskar långa svansar, haha, men det är i stort sett omöjligt att ha! :(
Klippte även bakom öronen, där grimman ligger. Det gick jättebra, lilla tösen reagerade knappt, haha.
Testade för skojs skull ett fleecetäcke på henne med, också delvis för att hon stor och rykte efter jag dratt av allt vatten från henne. Det gick bra det med, hon var lite kritisk med sedan stod hon lugn!
Så, det är min dag. Imorgon eller över morgon ska jag börja komma igång och gå promenader och så med henne. :)
En gammal bild, på Hanna som två åring. (ca 1,5 år sedan.)
Vi har haft en uppgift i bilden där vi skulle måla av ett porträtt på någon man känner, jag valde att teckna söstra mi i blyerts. Först var jag jättenöjd för jag är ingen höjdare på att måla människor och tycker dessutom inte att det är speciellt kul. Fast det nöjda försvann efter ett tag och nu vill jag bara döda bilden och skämmas sönder, men det går inte för sig för då måste jag ju göra en ny.
Men jag laddar upp den här i alla fall, det känns lite trögt i och med att jag inte är nöjd, men det är bra träning för mig för för det mesta har jag ingenting att skämmas över direkt....
(snälla, bajsa inte på mig... Det faktum att det är en kass mobilbild förbättrar ju inte direkt saken heller.)
Idag gick jag upp klockan sex för att kunna gå ut och vara lite med hästarna innan skolan. Haha, Hanna var livrädd för IKEApåsen, nosade, hoppade runt och löjlade sig lite i boxen. Hon är inte riktigt bekväm med att vara här än, hon kollar runt och är lite osäker, men det kommer ju bli bättre och bättre ju längre hon är här! :)
Det SPÖRENGAR ute, verkligen. Hua. Tur att Prinson har ett täcke på sig!
Sedan blir det att åka och köpa foder till hästarna, och efter det hem och pyssla om dom och blanda mat till imorgon, mocka och så.